Veckans lintott

Agneta Östman-Wenger är moderaten som skickade ett mail till Länstidningen i Södrtälje och beklagade sig över att det var så mycket invandrarbarn i tidningen. Nej, fler blonda barn på bild är hennes melodi: ”Jag älskar att se små lintottar; är det fel i ett land som ursprungligen kryllade av dessa?", skriver Agneta, som till vardags är mellanstadielärare.
Man undrar i sitt stilla sinne om Agneta har några elever med mörkt hår och utländska namn. Hur välkomna känner de sig i klassrummet?

Agneta har dragit tillbaka sina kandidaturer till kommun- och landstingsfullmäktige och riskerar uteslutning ur moderaterna.

Men bilden av en lintott har Agneta Östman-Wenger i alla fall lyckats sprida i långt större tidningar än Länstidningen: bilden av henne själv.

Frihet och förtroende

I går var det tryckfrihetens dag. Alla, eller åtminstone nästan alla, svenska dagstidningar medverkade i den manifestation som samordnades av Tidningsutgivarna. Det är bra, tryck- och yttrandefriheten förtjänar att ständigt uppmärksammas och diskuteras – inte minst i ett land där de friheterna både är omfattande och tas för givna (mer om våra grundlagar här).

Men grundlag eller ej – det är lågkonjunktur för tryckfriheten just nu. En sifoundersökning visar att en majoritet av riksdagsledamöterna är beredd att medverka till allvarliga inskränknngar i tryckfriheten.

Aftonbladets chefredaktörer Anders Gerdin (papptidningen) och Kalle Jungkvist (webbditon) skrev en stark och bra artikel om detta i går. Om den tänker jag två saker:
1. Aftonbladet och de andra kvällstidningarna har i hög grad bidragit till politikernas (och kanske också allmänhetens) njuggare inställning till tryckfriheten. Gangstringar och direkta lögner i tidningarna har (oavsett vad de berott på) gett argument till dem som påstår att ”tidningarna gör vad som helst för att sälja lösnummer”. Frågan är om folk bryr sig om vad Aftonbladets chefredaktörer tycker.
Tryckfriheten är inte bara en frihet. Den är också ett förtroende.

2. Samtidigt är det just för det osmakligas, lågas, fulas, störandes och obekvämas skull som den grundlagsskyddade tryckfriheten finns. Det ljumma och politiskt korrekta är sällan hotat.

Back in business

Jag har varit sjukskriven sedan slutet av januari. I dag börjar jag jobba igen. Känns skönt.
Mitt lönearbete kan dock komma att inverka menligt på mitt bloggande. Men min ambition är att hålla ångan uppe, grytan kokande osv osv.

Flash: Lars Danielsso avgår

Ingen direkt chock, kanske.

Banana republic

Så kom då JO:s rapport som skulle ge svar på frågan om vad statssekreterare Lars Danielsson – Göran Perssons närmaste medarbetare och en av landets mäktigaste män – egentligen hade för sig annandagen 2004.

Enligt Aftonbladet är JO försiktig med orden, men mycket tyder på att Danielsson ljuger när han påstår att han befann sig på jobbet i Rosenbad. Om han ljuger gör han det troligen med sin chef statsministerns (och andra ministrars) goda minne. Hur bra är det?

Bra satsning P1, men mera nerv efterlyses

”Välviljans apartheid” är rubriken för P1:s temavecka om funktionshinder. Flera av programmen från samhälls-, vetenskaps-, kultur- och dokumentärredaktionerna kommer på ett eller annat sätt beröra funktionshindrades liv och tillvaro. Det är utmärkt, och flera av veckans programpunkter ser lovande och intressanta ut.

Själv är jag mest intresserad av det som rör funktionshindrades roll, eller snarare icke-roll, på arbetsmarknaden. Bara sju procent av alla människor i Sverige som har personlig assistans (jag är en av dem) har ett jobb. Hur ändrar vi på det? Vill vi ändra på det?

Synd bara att P1 inledde sin satsning så tamt och lojt, med ett visserligen intressant men ack så stilla samtal mellan programledaren Katarina Hahr, debattören Jonas Franksson, författaren Lena Andersson och fd ministern Bengt Lindqvist.
Mer brandfacklor, buller och bong hade gett inledningen på temaveckan mer nerv och gjort att den känts än mer angelägen.

Några små stamceller till

Kanske har man kommit på ett nytt – och etiskt mindre kontroversiellt - sätt att få fram embryonala stamceller. Bra i så fall. Läs mer i DN i dag.

En sådan faktafest!

Gårdagens tv-utbud gick inte av för hackor. Alla vi som är intresserade av seriös vetenskapsjournalistik kunde mjukstarta klockan 20 hos Kanal 5 med ”De 80-åriga barnen”, en film om barn med progeria – en sjukdom så ovanlig att antalet dokumentärprogram snart överstiger antalet drabbade.
Vips över till TV4 och ”Flickan med stenmusklerna”. Därefter hann man se halva ”Kvinnan som bantade bort två vuxna män” (visst undrar man vilka män det var?) i TV3 innan det var dags att zappa tillbaka till fyran och kvällens höjdpunkt: ”Jag tänder på amputerade!”.

Och så finns det de som säger att det är för lite faktaprogram i tv.

Tvetydigt från de höga hästarna

Det här är faktiskt lite kul.

Those were the days

För snart tio år sedan, 17 oktober 1996, gick Aftonbladet om Expressen och blev Skandinaviens största dagstidning. Den dagen glömmer jag aldrig.
I går skrev Svenska Dagbladets Martin Jönsson ett reportage om hur det kommer sig att fd kvällstidningschefer i allmänhet och fd Aftonbladetchefer i synnerhet är så vanliga på chefsstolarna i den svenska mediebranschen. Läs reportaget här.

Jag finns med på bilden från redaktionen den där dagen, lite till vänster i mörkblå kavaj och med hår på huvudet. Vi drack champagne. Många grät.

Stamceller, kristdemokrater och provrörsbefruktningar – sista varvet

Kd:s riksdagskandidat Patrick Vigren har skrivit en kommentar till ett av mina tidigare inlägg om stamcellsforskning, och jag har svarat. Läs här.

För den som orkar kommer här också ett sista (?) inlägg om stamceller. Texten är skriven som en slutreplik för Svenska Dagbladets debattsida, men eftersom SvD inte hade plats lägger jag ut den här istället:


Kristdemokraterna är minsann inga fiender till stamcellsforskning. Så länge det rör sig om forskning på adulta celler, dvs sådana som finns i varje människas kropp. Det kan man utläsa av riksdagskandidaten Patrick E Vigrens och riksdagsledamoten Per Landgrens svar (Brännpunkt 5/8 resp 8/8) på min artikel på Brännpunkt 26/7.

Det är den embryonala stamcellsforskningen, den som utgår från celler som blir över vid provrörsbefruktningar, de vill stoppa. Landgren målar upp den adulta stamcellsforskningen som mer framgångsrik och i det närmaste utbytbar med den embryonala.
Men en sådan beskrivning är inte sann, vilket professorerna Johan Ericson och Thomas Perlmann tydligt visar i sin Brännpunktartikel 14/8.

Man kan se ett slags ”åsiktskluster” som enar många kristdemokrater och konservativa religiösa på båda sidor Atlanten. Här finns ett ifrågasättande av aborträtten, motstånd mot samkönade äktenskap, motstånd mot utvecklingsläran som grund för skolornas naturkunskapsundervisning – och ett motstånd mot embryonal stamcellsforskning.
Flera av frågorna är svåra att driva för ett parti som vill vara stort nog att sitta i riksdagen, men den om stamcellsforskning är för många människor så okänd och långt från vardagen att den lämpar sig som utgångspunkt för skräckhistorier och skrämselpropaganda.

Och hur var det nu med provrörsbefruktningarna?
Lite i förbifarten beskriver Per Landgren i SvD den mycket vanliga metoden när kvinnans äggproduktion stimuleras med hormoner som en ”tveksam praxis”:
”Vid så kallad äggplockning tas emellertid fler ägg ut ur äggstockarna än vad behandlingen mot barnlöshet kräver, vilket lett till ett överflöd av befruktade ägg.”

För att IVF-behandling av detta slag ska vara rimligt framgångsrik krävs att man befruktar fler ägg än vad man sedan återför till kvinnans livmoder, just för att kunna välja de (oftast två) som har störst potential att utvecklas till foster. Om man bara befruktade två ägg och återförde dem skulle betydligt fler behandlingar krävas, vilket skulle innebära ökade kostnader men framför allt ännu större medicinska påfrestningarna för kvinnan.

Så hur ställer sig kd till denna form av IVF-behandling? Vill man förändra den? Begränsa den, eller kanske stoppa den i väntan på någon metod partiet anser mer acceptabel?
De väljare som väntar på sådan behandling vill säkert veta.

Bloggar är inte TT. Dessutom: ett bonusrykte.

Hur ska etablerade medier hantera bloggar som nyhetskällor? Frågan aktualiseras igen i dag när Aftonbladet berättar om att Mona Sahlins dotter fått ett säkert eftertraktat jobb på den svenska ambassaden i Washington.
Bloggen Maktmissbruk är anonym, har funnits sedan i söndags och har publicerat ett enda inlägg, det om Mona Sahlin. Det räcker uppenbarligen som grund både för Aftonbladet att publicera och för Mona Sahlin att börja tala om polisanmälan.

Blogginlägget innehåller egentligen ingenting mer än ett konstaterande att Sahlins dotter jobbar på ambassaden – och en massa insinuationer (Aftonbladets rubrik ”Sahlin fixade ett toppjobb åt dotter” saknar alltså täckning). Samma text i ett anonymt brev till Aftonbladet hade inte räckt som källa, inte heller om någon privatperson sagt samma sak i Ring P1.

Men nu finns det att läsa i en blogg och med Lars Danielssonaffären i färskt minne tutar man och kör på Aftonbladet. Det Finns På Nätet räcker som skäl för publicering.
Och det troliga är att den som ligger bakom bloggen Maktmissbruk, eller åtminstone den som uppmärksammat Aftonbladet om den, vet att det funkar så. Allmänt skvaller och antydningar i ett brev eller telefonsamtal ger inte mycket utdelning. Starta en blogg och påstå samma sak och – voilá – journalister och politiker går i spinn.

Det är mindre än ett år sedan en anställd på socialdemokraternas partikansli skickade ut mängder av anonyma mail till politiska journalister och påstod en massa saker om Fredrik Reinfeldt. Tipsen kollades säkert upp, men ignorerades när de visade sig vara lögner.
Anonyma uppgifter på en blogg hanteras annorlunda, vilket är helt åt skogen.

Bloggar är inte nyhetsbyråer. Bloggar är inte trovärdiga bara för att de finns. Bloggar följer inte heller nödvändigtvis några pressetiska regler eller faktakollar sina uppgifter. De är som de är, bra och dåliga, läsvärda och mindre läsvärda. Att något blir en nyhetsstory bara för att det går att läsa på en blogg är absurt.

Och det är nu jag måste reservera mig. Mona Sahlin kanske har fixat det där jobbet åt dottern. Det kan vara så att vi nu ser början på en politisk skandal. Aftonbladet kan ha flera uppgifter eller vet vem som ligger bakom bloggen och att hon eller han är trovärdig. Men det finns inget som tyder på det.
Det enda vi som läsare ser är lite anonymt skvaller och en tidning som inte riktigt vet hur den ska hantera det.


Förresten: Drottning Silvia väntar barn med Arne Weise. Titta: ni läste det på en blogg. Hur långt räcker det? Till en artikel i Aftonbladet?

Thorbjörn Larsson till DN – nu blir det åka av

Under drygt halva min tid på Aftonbladet hette chefredaktören Thorbjörn Larsson. Det går inte att arbeta i närheten av honom utan att imponeras. Av hans driv. Av hans hantverksskicklighet. Av hans otåliga tålamod – Larsson är ingen vän av långbänkar, men hade ändå tålamodet att kämpa i uppförsbacke på Aftonbladet i många år innan tidningen till sist gick om Expressen. Och inte minst av hans tävlings-, nej, vinnarinstinkt. Thorbjörn Larsson är en vinnarskalle.

Det kändes konstigt när han gick till Bonniers. Det känns konstigt att han nu tar över DN, som hör till det han själv kallat ”högfärdsmedier”. Expressen kallade han ofta ”en annan kvällstidning” eller rätt och slätt ”fienden”.
Men Thorbjörn Larssons lojalitet stod kanske inte till Aftonbladet – utan till uppdraget, kampen, revanschen: vi ska ta de jävlarna!

Nu blir det Dagens Nyheter som får dra nytta av Larssons vinnarskalle. Mycket talar för att det snabbt kommer börja hända saker. Så här säger Thorbjörn Larsson till DN i dag:
”Dagens Nyheter måste vara en "morgondagens nyheter", intresserad av det som händer runt hörnet och kunna överraska”.
Och:
”Vi ska se över redigeringen av tidningen och successivt förnya delar av innehållet”.

Det där med redigeringen känns rätt akut. DN har inte alls klarat övergången till tabloid lika bra som Svenska Dagbladet, som i mina ögon också är en mycket piggare tidning. Här kan Larsson göra stordåd.
Och Svenskans chefredaktör Lena K Samuelssons jobb blev med ens lite svårare.

Slöfockarna på DN:s redaktion har också anledning att vara oroliga. Thorbjörn Larsson är osentimental och kommer att flytta på dem som behöver flyttas på och ta in dem som behöver tas in.

Förresten – nu är det före detta aftonbladare som styr både Svenska Dagbladet, DN, Expressen och Metro. Lite kul.

Klokt om litteraturkanon

Den som vill höra kloka människor tala om folkpartisten Cecilia Wikströms förslag om en litteraturkanon ska lyssna på veckans avsnitt av Vågen i P1.

(m)ed huvudet under armen

Med sådana här vänner behöver Fredrik Reinfeldt inga fiender. Ska vi gissa att de där tjejerna är avbokade före fredag?

Professorer försvarar stamcellsforskningen

Äntligen: någon som verkligen kan något reder ut begreppen i stamcellsdebatten. I dag skriver professorerna och stamcellsforskarna Johan Ericsson och Thomas Perlmann på SvD Brännpunkt. De förklarar varför ett befruktat ägg inte är liktydigt med mänskligt liv, varför man inte lika gärna kan forska på adulta stamceller (dvs sådana som finns i människokroppen) och bemöter de felaktiga påståendena att embryonal stamcellsforskning inte har lett till några viktiga resultat.

Ericsson och Perlmann bemöter kritik från bland andra Per Landgren, kristdemokratisk riksdagsman som skrev i SvD förra veckan.

Därför ska Patrik, Patrik och Sven inte vara anonyma

Ingen lär ha missat att Patrik Sjöberg, Sven Nylander och Patrik Lövgren missänks för narkotikabrott efter helgens party på en krog i Göteborg.
Svenska Dagbladets Martin Jönsson konstaterar att alla stora nyhetsmedier utom SR, SVT och TT valt att publicera namnen på de inblandade stjärnorna.
Det är helt rimligt. Detta är offentliga personer och förebilder och festen, även om den var privat, skedde i direkt anslutning till EM och mängder av landslagsstjärnorna fanns på plats.

Men SVT hör som sagt till dem som valt att inte namnpublicera, vilket tog sig osmakliga uttryck i morse.
Sportpanelen i Gomorron Sverige tog naturligtvis upp knarkskandalen, och Chris Härenstam och Tommy Engstrand tog ut svängarna rejält och sade något i stil med ”i ett av fallen är det inte särskilt förvånande” (jag citerar fritt).
Hade kunnat uttrycka sig lika svepande och fördömande om personen de talade om också namngetts i programmet? Jag är tveksam. SVT:s försiktiga hållning bidrog här till generaliserande och slarviga uttalanden.

Att namnpublicera eller ej är ett ständigt dilemma och varje enskilt fall kräver sitt enskilda beslut. En namnpublicering kräver, precis som Martin Jönsson är inne på, mer exakthet i journalistiken men drabbar den utpekade hårdare – samtidigt som man eliminerar ett indirekt utpekande av oskyldiga. I det här fallet en massa andra kända idrottare som var på samma fest.

Jag är Leo

Vem är du? Gör testet:

:: Which West Wing character are you? ::

Filmtips: Fallen Angel

Gram Parsons har jag skrivit om förr. Nu har jag sett den lysande dokumentären Fallen Angel, där historien om Parsons sorgligt korta liv och karriär berättas av vänner, musiker som Emmylou Harris, Keith Richards och Chris Hillman (från The Byrds och The Flying Burrito Brothers) och inte minst hans fru och andra familjemedlemmar.
Det är massor av fantastisk musik såklart – och så får vi naturligtvis historien om hur ett par av Gram Parsons vänner stal kistan med hans kvarlevor och brände dem i öknen.

Japp, stamceller igen

Stamcellsdiskussionen fortsätter. I onsdags skrev utbildningsminister Leif Pagrotsky en debattartikel i Göteborgs-Posten, i dag svarar kristdemokraternas Per Landgren, delvis med de nu välbekanta dimridåerna om adulta stamceller. Även i G-P antyder han en tveksamhet inför provrörsbefruktningar, liksom tidigare i SvD.

Om en stund, strax efter fyra, intervjuas professorn och stamcellsforskaren Outi Hovatta i radions Studio ett. Intervjun går att höra på nätet efteråt.

Och häromdagen sade forskaren Håkan Semb till Sydsvenskan att de senaste veckornas debatt handlar mer om politik än vetenskap. Läs här.

Soundtrack till vecka 32 2006

Neil Young: Let’s Impeach The President (cd-spår)
Bruce Springsteen: Pay Me Money Down (cd-spår)
Johnny Cash: American V: A Hundred Highways (album)
Tammy Wynette & The Beach Boys: In My Room (dvd-spår)
Tom Petty: Highway Companion (album)

Blogfight: Block vs Kielos

Oj. En av mina favoritbloggare ger sig på en annan.

kd är på hugget igen, och fortsätter att mörka

Nu har kristdemokraterna fått upp ångan i debatten om stamcellsforskningen. I dag skriver riksdagsledamoten Per Landgren (annars känd som förespråkare för intelligent design) på SvD Brännpunkt.

Det som bekymrar mig med politiker som Per Landgren och Patrick Vigren (som skrev i SvD i lördags) är att de mörkar att de argumenterar utifrån ett kristet perspektiv. Och häri, menar jag, ligger kristdemokraternas dilemma och balansgång. Partiet har en stark och viktig väljarbas bland djupt troende människor som med sin tro som grund motsätter sig till exempel embryonal stamcellsforskning, aborter, samkönade äktenskap eller homosexuellas rätt att prövas som adoptivföräldrar.

Men vill man vara ett stort och etablerat parti över fyraprocentspärren kan man inte hänvisa till Bibeln eller sin tro när man argumenterar.
Alltså måste argumentationen kläs i vetenskaplig dräkt och rensas från allt som kan kopplas till religion.
Alltså framgår det till exempel inte i dagens SvD att Per Landgrens medförfattare Mattias Agnesund driver bloggen Frikyrklig identitet.
Och alltså är både Per Landgren och Patrick Vigren mycket noga med att påpeka att de minsann absolut stöder den etiskt mindre kontroversiella adulta stamcellsforskningen och beskriver den som vore den den enda framgångsrika stamcellsforskningen och dessutom helt utbytbar med den embryonala.
Ingetdera är sant. När det gäller till exempel Parkinsons sjukdom har de stora framstegen skett med just embryonala stamceller, som har helt andra egenskaper än adulta.

Nu hoppas jag att forskarna själva ger sig in i diskussionen och berättar om metoder, etik, resultat och utsikter. Det här är ju egentligen inte min bag.


Här är min artikel i SvD 26/7.

Blötdjur! Bålnötter! Parasiter! Sabotörer och pestråttor!

Kraftuttrycken lånar jag av kapten Haddock. Saken är den att jag sedan ett par veckor har problem med ”kommentars-spam” här på bloggen. En eller ett par gånger per dag dyker det här meddelandet upp som kommentar till något inlägg:

”Here are some links that I believe will be interested”

Hittills har det handlat om inlägg som är några veckor gamla. Någon som drabbats av samma sak? Någon som har något (enkelt) tips för hur man slipper eländet?

Lågvattenmärke av Radiosporten

Sportjournalister är ofta formuleringsglada. Men formuleringsglädje och liknelser kräver finess och omdöme. Och där brister det emellanåt.
Så här lät det i en puff från Radiosporten i morse (P1, strax efter åtta), inför sjukampsduellan mellan Carolina Klüft och Eunice Barber:

”Carolina Klüft mot Eunice Barber – den svenska skönheten mot det franska odjuret”

Har det fått hjärnsläpp på radion? Ser eller hör de inte det rasistiska i formuleringen?
Hade de uttryckt sig likadant om Carolina Klüft varit adopterad från Afrika och Barber en vit fransyska?

Jag kanske överreagerar. Det här kanske inte är så viktigt. Och det troliga är väl dessvärre att Eunice Barber själv är så van vid fördomsfulla uttalanden att hon inte orkat bry sig om hon fick höra hur hon beskrivs av Radiosporten.

Men jag bryr mig. Och jag tycker att det är lågt. Dessutom gubbsjukt. Skäms och skärpning.

kd-politiker svarar mig om stamceller

Javisstja. I gårdagens Svenska Dagbladet fanns en replik på min artikel om stamcellsforskning häromveckan. Det är den kristdemokratiske riksdagskandidaten, studentpolitikern och läkaren Patrick E Vigren som skriver.

Jag har skrivit ett svar, vill SvD inte publicera det lägger jag ut det här på bloggen om någon dag eller två.

Du sköna digitala medievärld: amerikansk bloggare i fängelse och Reuter ber om ursäkt för fejkad bild från Beirut

Den amerikanske journalisten och bloggaren Josh Wolf har fängslats för att han vägrar lämna ut material till åklagare. Wolfe filmade en demonstration mot ett G8-möte och det är den filmen han vägrar lämna ut med hänvisning till källskyddet.
Läs mer i Svenska Dagbladet och San Fransisco Chronicle och på Josh Wolfs blogg.

Historien påminner oss om att svenska bloggar inte har samma grundlagsskydd som till exempel tidningar har. För att få det måste man registrera sig hos Radio- och TV-verket – till en kostnad av 2 000 kronor. Om detta skrev bland andra bloggaren Jonas Morian i våras.

Det är inte bara lagstiftarna som inte riktigt hängt med i den digitala utvecklingen. I dag blev nyhetsbyrån Reuters bryskt påminda om att bilder går att manipulera digitalt. Byrån har distribuerat en bild av Beiruts förorter efter en israelisk flygattack. Men bilden är manipulerd, fotografen har lagt till extra brandrök och ytterligare några utbombade hus.
Reuters har bett om ursäkt och skickat ut en icke-manipulerad bild, läser jag i Aftonbladet.

Nostalgi, på något sätt

Söker på mitt eget namn på knuff.se för att se om någon kommenterat det jag skrivit om stamcellsforskning de senaste veckorna. Och bjuds på en nostalgitripp, nio år tillbaka i tiden.

På bloggen Zagolandet skriver Mikael Mallat om ett modereportage i Aftonbladets fredagsbilaga Puls från 1997. Jag var chef för Puls på den tiden, men kan inte påstå att jag minns just det reportaget. Ärligt talat var det väl inte så mycket att minnas heller.

Mikael M tycks ha sparat en massa Pulsbilagor, oklart varför. Hursomhelst känns det kul och lite märkligt att läsa hans engagerade inlägg så här nio år efteråt.

Pagrotsky, professorn, pressen och jag

Oups. Plötsligt har man blivit debattör i stamcellsfrågan. I går deltog jag i ett presseminarium om stamcellsforskning som forskningsminister Leif Pagrotsky bjudit in till. Syftet var dels att presentera det uppdrag regeringen gett till Vetenskapsrådet att utreda konsekvenserna av EU-beslutet om embryonal stamcellsforskning från förra veckan. Dels att sprida kunskap om stamcellsforskning.
Förutom ministern och yours truly deltog Håkan Billig från Vetenskapsrådet och min nya favoritprofessor, Johan Ericson från Karolinska institutet.

Det var väl inget blockbuster-evenemng direkt, knappt tio journalister fanns på plats. Men det blev ändå ett rätt intressant möte och jag skötte mig hyfsat även om jag kunde varit mer på hugget.

Hela mötet går att se på webben. Det är jag som är den snygga flintskallen i rullstol till höger.

Soundtrack till vecka 31 2006

David Bowie: David Live (album)
Beatles: Let It Be…Naked (album)
Dwight Yoakam: Population: Me (album)
Wilmer X: Arkiv X (cd-box)
John Hiatt & Roseanne Cash: The Way We Make A Broken Heart (duett)

kd pressades om stamceller i P1

Studio Ett i P1 sände en debatt om embryonal stamcellsforskning i går. Bland andra medverkade forskningsminister Leif Pagrotsky och kristdemokraten Per Landgren.
Lyssna här.