Stamceller, kristdemokrater och provrörsbefruktningar – sista varvet

Kd:s riksdagskandidat Patrick Vigren har skrivit en kommentar till ett av mina tidigare inlägg om stamcellsforskning, och jag har svarat. Läs här.

För den som orkar kommer här också ett sista (?) inlägg om stamceller. Texten är skriven som en slutreplik för Svenska Dagbladets debattsida, men eftersom SvD inte hade plats lägger jag ut den här istället:


Kristdemokraterna är minsann inga fiender till stamcellsforskning. Så länge det rör sig om forskning på adulta celler, dvs sådana som finns i varje människas kropp. Det kan man utläsa av riksdagskandidaten Patrick E Vigrens och riksdagsledamoten Per Landgrens svar (Brännpunkt 5/8 resp 8/8) på min artikel på Brännpunkt 26/7.

Det är den embryonala stamcellsforskningen, den som utgår från celler som blir över vid provrörsbefruktningar, de vill stoppa. Landgren målar upp den adulta stamcellsforskningen som mer framgångsrik och i det närmaste utbytbar med den embryonala.
Men en sådan beskrivning är inte sann, vilket professorerna Johan Ericson och Thomas Perlmann tydligt visar i sin Brännpunktartikel 14/8.

Man kan se ett slags ”åsiktskluster” som enar många kristdemokrater och konservativa religiösa på båda sidor Atlanten. Här finns ett ifrågasättande av aborträtten, motstånd mot samkönade äktenskap, motstånd mot utvecklingsläran som grund för skolornas naturkunskapsundervisning – och ett motstånd mot embryonal stamcellsforskning.
Flera av frågorna är svåra att driva för ett parti som vill vara stort nog att sitta i riksdagen, men den om stamcellsforskning är för många människor så okänd och långt från vardagen att den lämpar sig som utgångspunkt för skräckhistorier och skrämselpropaganda.

Och hur var det nu med provrörsbefruktningarna?
Lite i förbifarten beskriver Per Landgren i SvD den mycket vanliga metoden när kvinnans äggproduktion stimuleras med hormoner som en ”tveksam praxis”:
”Vid så kallad äggplockning tas emellertid fler ägg ut ur äggstockarna än vad behandlingen mot barnlöshet kräver, vilket lett till ett överflöd av befruktade ägg.”

För att IVF-behandling av detta slag ska vara rimligt framgångsrik krävs att man befruktar fler ägg än vad man sedan återför till kvinnans livmoder, just för att kunna välja de (oftast två) som har störst potential att utvecklas till foster. Om man bara befruktade två ägg och återförde dem skulle betydligt fler behandlingar krävas, vilket skulle innebära ökade kostnader men framför allt ännu större medicinska påfrestningarna för kvinnan.

Så hur ställer sig kd till denna form av IVF-behandling? Vill man förändra den? Begränsa den, eller kanske stoppa den i väntan på någon metod partiet anser mer acceptabel?
De väljare som väntar på sådan behandling vill säkert veta.