söndag, mars 30

Koloniernas revansch och att älska en bil


Det hade Sir William Lyons aldrig trott. Att hans livsverk Jaguar skulle säljas – till Indien. Men nu har det hänt och affären är väl en bra symbol för hur världens ekonomier utvecklats under det senaste halvseklet. Indien och Kina växer så det knakar medan en gammal industrination som Storbritannien knappt är en skugga av sitt forna jag. Stålverk och kolgruvor har klappat igen och bilindustrin är i princip utraderad.


Det är biltillverkaren Tata som köpt prestigemärkena Jaguar och Land Rover av Ford. Tata har på sistone nått världsrykte för att de nu lanserar lågprisbilen Nano – som inte kostar mer än 16 000 kronor.


Nu var det inte de globala strukturförändringarna i 2000-talets bilindustri jag tänkt skriva om, utan om den enskilda ägodel (vid sidan av någon gitarr eller två) som legat närmast mitt hjärta: min Jaguar XJ6 från 1977, som jag hade i några år innan min olycka satte punkt för allt bilkörande. Den var så gott som identisk med bilen på bilden här ovanför. Färgen heter ”green sand”, bara en sådan sak
XJ6 var en volymmodell för Jaguar och står kanske lite i skymundan av superklassiker som E-type och MkII. Vackra bilar förvisso, men jag tycker att XJ6:an – framför allt serie 2 - är fulländad designmässigt. Låg, lång, elegant och samtidigt kraftfull. Jaguars klassiska sexcylindriga XK-motor (tillverkad 1949-1994!) i kombination med en trestegad automatlåda och den fantastiska bakaxeln (en favorit bland världens hot rod-byggre) gav XJ6:an en komfort och väghållning i absolut toppklass.


XJ6 var en märklig sammansmältning av ultimat billbyggarkonst (motor, bakaxel, inredningen med äkta valnötsträ och Connolly-läder) och rent skräp. Under 70-talet, då min bil byggdes, ägdes Jaguar av delvis statliga British Leyland och delade vissa komponenter och usel kvalitet vad gäller till exempel sammansättning och lack med bilhistoriska stolpskott som Austin Allegro och Morris Marina. I XJ6:an manifesterades detta bland annat i en del ruggigt plastiga och smäckiga reglage. Varje gång jag använde blinkerspaken kändes det som att den skulle ramla av.


Självklart saknar jag att köra bil, det har gått sju och ett halvt år nu sedan olyckan. Inte minst saknar jag det så här års, när vägarna torkar upp, gruset ligger kvar på asfalten och knastrar under däcken. En sådan här vacker dag kunde ha inneburit säsongspremiär, en olovlig (bilen hade stått avställd över vintern) tur till macken där jag så diskret som möjligt skulle ha njutit av folks beundrande blickar.
She was beautiful and she was mine.

Jag hade en sådan här också, men det ska jag skriva om någon annan gång.

torsdag, mars 27

Det är vår. Dags att öppna Sverige.

Vem som helst ska kunna bosätta sig och arbeta var som helst på jordklotet. Det är för mig en självklar princip som inte behöver förklaras. Det är undantagen från den principen (jag är inte så naiv att jag tror att det inte behövs några sådana) som måste motiveras.

I dag finns inte bara principiella utan också arbetsmarknadsmässiga skäl att minska krånglet och underlätta arbetskraftsinvandring till Sverige. Och därför är det extra kul att läsa migrationsminister Tobias Billströms och miljöpartiets gruppledare i riksdagen Mikaela Valterssons debattartikel i DN i dag. Ett steg i helt rätt riktning, och med miljöpartiet med på vagnen finns ju goda möjligheter till en förändring som överlever nästa val – oavsett vem som vinner det.

onsdag, mars 26

Bananmonarki

Inledningen av första kapitlet i Regeringsformen – en av Sveriges fyra grundlagar – låter och känns självklar: All offentlig makt i Sverige utgår från folket.
Problemet tycks vara att makten inte bara utgår från, utan också lämnar folket. I går skrev riksdagsledamoten Anne-Marie Pålsson (m) en debattartikel i DN som borde vara en tankeställare för alla svenska väljare. Läs den och läs också PJ Anders Linders ledare i dagens SvD.

Det talas alldeles för lite i Sverige om basen för vår demokrati, grundlagarna. Och vad värre är, den grundlagsutredning som tillsattes för fyra år sedan just för att lyfta upp dessa frågor sitter också tyst.

måndag, mars 24

Annandag påsk i Nacka, Sverige, världen

Riktigt jävla halt ute. Det var på håret att Chevan tog sig upp för vår ganska branta och mycket sliriga uppfart nyss. Men tack vare H:s snabba hjälteinsats med skyffel och sand så gick det. Ibland känns även huvudstadens störta kranskommun som Ultima Thule.
Vi åt en tidig annandagsmiddag hos P-I och A-C. Trevligt såklart. Pratade konfliktlösning med P-I som med sin långa erfarenhet som officer, också i utlandstjänst, har mycket tänkvärt att bidra med. Han instämde i slutsatsen att en konflikt där båda parter ser sig själva som offer – paradexemplet är Israel-Palestina – är mycket svårlöst. Men eftersom vi lever där vi lever och kan kosta på oss att själva välja när vi ska tala om sådana saker kretsade mycket av kvällen runt F, 1 år, och hans intresse för prylar med knappar att trycka på.
Kanske var vår kväll både mer lik och olik en släktmiddag i till exempel Gaza eller Kabul än vi kan föreställa oss. Ettåringar är nog lika skönt självklara över hela världen.

söndag, mars 23

Inte alla getter i garaget eller något i den stilen

Eftersom jag tycker det är lite kul med uttryck som ”han/hon har inte båda årorna i vattnet” osv tänkte jag lista ett antal sådana här. Det behövdes naturligtvis inte. En snabb googling visade såklart att flera andra satt samman sådana listor, mycket fyndigare och mer omfattande än jag själv någonsin skulle mäkta med.
Här är en kul lista med uttryck på svenskaoch här är en på engelska.
Min personliga favorit är ”hjulet snurrar, men hamstern är död”.

fredag, mars 21

Bra och dålig död, bra och dåliga liv

Jag är emot idén om statligt sanktionerad aktiv dödshjälp, vilket jag skrivit om här och här. Och jag är glad att min olycksbroder och förebild Claes Hultlin, läkare och grundare av Spinaliskliniken, tycker ungefär som jag.
Hör honom och några till tala om dödshjälp i dagens Människor och tro i P1.

BBC goes down south


Mark Lamarr's Redneck Music på BBC Radio 2 är rena universitetet för den som vill upptäcka och förstå den fattiga vita amerikanska söderns musik.

Som så ofta när det gäller BBC är de fyra timslånga avsnitten extremt genomarbetade och researchade, proppfulla av intervjuer med sådana som Willie Nelson, Hank Williams III, Joe Ely och andra mer eller mindre namnkunniga artister, historiker osv. Och en massa fantastisk musik såklart.
Jag vet inte hur länge programmen ligger kvar på nätet. Missa inte!

torsdag, mars 20

Sovjet ligger i Orminge (men det är skillnad på monopol och monopol).


SvD:s Per Gudmundson skriver fyndigt om hur staten beslutat att staten ska betala skadestånd till staten. Det hela handlar om de statliga bolagen Systembolaget och Vin & Sprit och efterspelet till den stora muthärvan häromåret. Inte oväntat vill Gudmundson bryta upp Systembolagets monopol.
Jag gillar inte heller monopol. I princip. Utom just Systembolagets. För oj, vilka bra butiker, och vilken kunnig personal! I dag var jag på bolaget i Orminge och fick – som vanligt – både bra och engagerad vägledning och ett förstklassigt kundbemötande. Skål för det.


50 meter bort i samma centrumgalleria ligger Apoteket Tumlaren. Här, däremot, vet man hur man lever upp till förväntningarna på ett Statligt Monopol. Plåster, Alvedon och penicillin klarar de nog av om du inte har för bråttom, men sedan tycks det vara stopp. Häromveckan var jag där med något så avancerat som ett recept på en ganska stor mängd natriumklorid som skulle levereras med bud direkt hem till mig.
Hemkörningen är inte min idé utan något som ska höra till Apotekets rutiner. Men uppenbarligen hör det inte till Tumlarens. Efter en halvtimme hade inte mindre än tre damer bakom disken – jag antar att de alla var farmaceuter med en lång universitetsutbildning bakom sig – misslyckats med att ta reda på hur de skulle hantera den A4-blankett från Apoteket jag lämnat över. Jag gav upp och åkte därifrån. Efter ett par dagar kom natriumkloriden i alla fall.

I dag var det i princip samma visa igen. Jag ska inte trötta er med detaljerna men konstaterar att många besök på Apoteket känns som en tidsresa till Murmansk 1971.
Och den känslan får jag aldrig på Systemet, där jag trots företagets monopol alltid blir behandlad som kund av oftast kunnig och inte minst entusiastisk personal.

Leve Systembolaget!

onsdag, mars 19

En lång dag med Billy Butt

Tänka sig att Billy Butt skulle få mig att återuppta bloggandet. I november skrev jag om hans hyllning till Aftonbladets avgående chefredaktör Anders Gerdin och berättade också en liten historia om ett telefonsamtal jag hade med Billy för kanske tio år sedan när jag jobbade på Aftonbladet. Av allt att döma läste Billy Butt mitt tre månader gamla inlägg i morse. Sedan blev det liv i luckan. Häng med:

10.29 kom den här kommentaren till mitt inlägg på bloggen:

Den här historien är INTE SANT. Du har hittat på den från början till slut! Det för att man undrar hur mycket andra nyheter du hittar på?
MvH Billy Butt

10.32 kom ett mail:

Jag bara undrar varför du ljuger på din bloggsida om mig?
Försök inte förneka saken.... Du har blåljugit....
Får se om du har gutsen att svara detta mail

MvH
Billy Butt

10.48, ännu en kommentar på bloggen:

Om du på fullaste allvar tror att jag är så korkad att jag skulle inbilla mig att ett samtal till AB skulle imponera på eller påverka Polisen då är det du som är rätt så korkad. Kanske dags att granska dig och se vad du är för en....?
MvHBilly Butt

Ca 11.00 ringer Billy Butt.

Han undrar vad i helvete jag håller på med. Jag ska passa mig och han ska granska mig och har jag inte rent mjöl i påsen och rena naglar ska han publicera det han hittar. Hotar du mig? frågar jag. ”Jag hotar dig med journalistik”, svarar Billy och lägger på.

Jag åker i väg och slänger returpapper.

11.30, nytt mail:

Martin!

Bara så att du inte går och misstolkar vad jag sade vill jag nu skriftligen upprepa mitt "hot" (såsom du kallade det)
Det är att GRANSKA DIG...din trovärdighet, Vem du är... Hur pass pålitlig du är m.m. Och om jag hittar dålig mjöl i din påse kan du räkna med att jag avslöjar det.
Nu hoppas jag du förstått mig 100% och att du ska ge f-n i att försöka omvandla mina ord till någonting annat.

M;vH
Billy Butt


12.06 svarade jag:

Hej Billy,

jag får väl tacka för uppmärksamheten så länge. Jag skriver ett snutt på bloggen när jag får tid.

hälsningar

Martin Engqvist

12.09, nästa mail från Billy:

Du får skriva vad du vill.... Men bara så att du vet det så har jag juridiska ögon som kollar din bloggsida och jag har skaffat goda kunskaper om din tid på Aftonbladet.

Du trodde du var smart - eller hur? Jösses... Martin - du är inte särskilt smart.

MvH
Billy Butt


14.06, ytterligare ett mail från Billy:

Martin!

Nu har jag kollat upp dig och vill säga följande:

Jag är indier, och enligt min kultur slår man inte på en man som har den typ av handikapp som du har. Jag visste inte om din olycka och handikapp. Fick reda på det just nu. Även om du har gjort bort dig i mina ögon kan jag inte skada dig eftersom du är i underläget.

Därför lägger jag ned saken, av vad jag vill kalla för "humanitära skäl" men inte utan att återigen säga att jag tycker du var ute och cyklade in ditt resonemang om du trodde att jag var så dum som att tro att ett samtal till AB skulle påverka polisen. Om du istället hade skriviot om saken hade du troligen varit en bättre nyhetschef (enligt vad jag hört i dag)

Apopropå samtal till AB... Frågan är vem som har rätt och vem som har fel... Enligt vad jag hört ifrån tidningens medarbetare i dag så uppskattas sådana som jag...och Bert Karlsson mfl.. Eftersom vi ger tidningen nyheter... Samma medarbetare säger att den som inte fattar detta är en dålig tidningsman....

Låt mig som avslutning berätta en liten historia som jag hoppas du ska ta lärdom av...

Året var 1990. Jag hade vunnit Melodifestivalen, upptäckt Lisa Nilsson, sålt 200.000 Lp skivor med Rickfors (Vingar) och gjort ett eget Teve program efter att ha gjort ett program på TV3 med Aschberg.

Det var en söndag kväll... Erik Arnér som då var prog ledare för SVTs "ÅTTA DAGAR" hade just sänt ett inslag i vilket jag gjorde, för SVTs räkning) en personlig intervju med Pakistans dåvarande avsatt premiärminister Benazir Bhutto. Jag var i ropet och mitt namn sålde tidningar - just då...

Den kvällen var jag på Café Opera och en aspackad Aftonbladet medarbetare kom fram till mig och hängde på mig... Hans andedräkt stank. "OM JAG VORE CHEFREDAKTÖR SKULLE VI TA MIG FAN INTE SKRIVA SÅ JÄVLA MYCKET OM DIG BILLY BUTT!" Utbrast han.

Mitt svar:

"Det är just DÄRFÖR, du aldrig kommer att bli någon chefredaktör!"

Hoppas du förstår poängen och jag hoppas du ska tänka efter nästa gång du använder mitt namn på din blogg... Kom bara i håg... Billy Butt har också en penna... Och det han skriver PUBLICERAS.... Faktiskt!

Nu avslutar jag det här. Glad påsk!

Vänliga hälsningar

Billy Butt


…och jag svarar:

Hej igen,

ärligt talat föredrar jag att du är arg på mig och bråkar framför fåniga hänvisningar till mitt handikapp. Att jag sitter i rullstol är i det här sammanhanget lika irrelevant som att jag har kontaktlinser.
Och när det gäller dina och andras åsikter om mig som yrkesman står det naturligtvis var och en fritt att tycka vad den vill. Jag vet vad jag kan och vilkas åsikter om min kompetens som är värda att ta på allvar. Om jag säger så.

Glad påsk

Martin Engqvist


19.24, Billy har gått på kvällsskiftet och skickar ett nytt mail:

Det märks att du är svensk!!!!!

MvH
Billy Butt


21.17, ett mail till:

När jag säger du är "svensk" ,menar jag att du inte begriper vad jag menade i mitt tidigare mail då jag hänvisade till din handikapp... I den värld som jag är uppvuxen i ska man brys sig om folk som genom livets öden blir handikappade... Jag menade ingen som helst förolämpning...... Inte alls...
Men du fattade inte min mening....Jag hade lika gärna kunnat snacka med en
marsman! Nu ger vi oss!

Glad påsk

Billy Butt


Tja, vad säger man? Glad påsk allihop!