torsdag, maj 27

Ett värdigt liv som totalförlamad


I går kväll var jag med i Nyheterna i TV4 och talade om dödshjälp och livskvalitet och lite annat. Vet inte hur länge klippet ligger kvar, men än så länge kan man se det här. 

Det ljusnar för republiken

Eftersom vi har en Se&Hör-prenumeration till jobbet behöver jag inte gå till frisören för att få veta vad som händer i världen. Läser att det i själva verket var Jonas som dumpade Madde och inte tvärtom. Detta med anledning av att hon ska ha prasslat med en hockeymålvakt i New York, enligt tidningens ”initierade källa”. Jag har svårt att bedöma sanningshalten i detta, jag vet alldeles för lite om ishockey.
Aftonbladet vågar inte riktigt gå lika långt i sin rapportering (fyra reportrar har jobbat med storyn) men kör en klassisk därför-dragning och brassar på med Därför ställer Madeleine in alla uppdrag” utan  att  över huvud taget berätta något om just varför  prinsessan med kort varsel uteblir från det arbete du och jag och alla andra betalar henne för att göra.
Eller vad det nu är vi betalar för. Det är minst sagt oklart, visar en granskning SVT:s Peter Rawet gjort.

På ett personligt plan är kärlekstrasslet säkert jobbigt för prinsessan Madeleine och hennes stekar-ex. Men nu råkar det vara så att hennes och hennes familjs enda (och välbetalda) jobb är att vara sagofigurer, offentligheten är inte en del av eller en konsekvens av jobbet – det är jobbet.
Parallellt med att den svassande nonsensjournalistiken inför kronprinsessans bröllop dagligen når nya nivåer tycker jag att man anar ett nytt bett och en friskt syrlig nu-får-det-faktiskt-vara-färdigtramsat-ton i rapporteringen. TT var till exempel elaka nog att citera kungen ordagrant, med hummanden och allt, när han försökte kommentera diskussionen om vem som ska leda vem in i kyrkan:
”Jag vill inte lägga mig i den diskussionen. Jag tycker att det är så många som har så mycket uppfattningar, så att man – ja...”
Kristallklart.

Och i bevakningen av den spruckna förlovningen har medierna tagit ett stort steg och brutit det kungliga otrohetstabut. Säkert är det en eller annan i familjen Bernadotte som oror sig för hur långt den utvecklingen kan gå.

Så var det det där med vem som ska gå in med Victoria i Storkyrkan den 19 juni. Här undrar man ju om Victoria med familj är för dumma för att förstå vad det handlar om och så envisa att de helt enkelt kör över sina uppenbart svaga och/eller inkompetenta rådgivare. Onsdagens huvudledare i DN är klockren, läs den.

Min kompis Martin Kreuger lanserar i en artikel på Newsmill en kittlande teori som om den vore sann skulle vara hedrande för Victotia:

"Detta kan vara en kronprinsessas ultradiplomatiska – men ändå svidande – protest mot sin statschef. Översatt från kungligt symbolspråk till vanligt ockelbomål skulle det låta ungefär så här:
'Du tog dig rätten att försöka hindra mig från att gifta mig med Daniel. Nu ska du be om ursäkt för det genom att lämna över mig till honom inför hela svenska folket. Och du ska se glad ut när du gör det.'”

Fan tro’t.

På annan håll på Facebook har en grupp bildats med namnet Alla vi som tycker att Daniels mamma ska lämna över Daniel på bröllopet”. Det är ju lysande.

Allt som allt känns det som att det, om än långsamt, går åt rätt håll.
Leve republiken! 

söndag, maj 23

Vad sitter du på när du bajsar, Fredrik T Strand?

Jag vet ingenting om Fredrik T Strands toalettvanor och har egentligen inget större intresse av dem heller. Hur vi sköter vår tarmtömning är ju som regel något väldigt privat, många har nog lättare att tala om sitt sexliv än sina rutiner på toastolen.
Kanske är Fredrik T Strand en som gärna sitter länge och trycker, kanske vill han alltid ha något att läsa. Kanske tycker han att det är genant att göra ”nummer två” på offentliga toaletter med tanke på risken för prutt- och plumsljud. Kanske är Fredrik T Strand en sådan som alltid studerar sin avföring innan han spolar.

Ett mycket privat område som sagt, och jag har lika lite med Fredrik T Strands toabesök att göra som han har med mina.
Om det nu inte vore så att jag har ett funktionshinder som gör mig beroende av hjälp när jag ska på toa, och inte bara hjälp utan också en del hjälpmedel. Det är här Fredrik T Strand kommer in i bilden. Han är vd för den svenska delen av Sodexo, ett gigantiskt världsföretag som enkelt uttryckt ägnar sig åt lite av varje.

Sodexo driver den hjälpmedelcentral varifrån jag får mina hjälpmedel – rullstol, säng, sittdynor, datorprylar osv. Och det var från Sodexo jag häromdagen fick en ny så kallad hygienstol, alltså en stol jag sitter på både under toalettbesök och när jag duschar.
Stolen stod parkerad, med sittring, potta och allt, i solskenet utanför dörren när jag kom hem i fredags. Grannar och andra eventuellt förbipasserande hade under eftermiddagen erbjudits god möjlighet att skapa sig en bild av mina rutiner för intimhygien och tarmtömning.
Det var en tydlig och sorglig illustration av hur min och andra funktionshindrades integritet värderas av dem vars hjälp vi är beroende av. Att leverera stolen i en låda eller skyla den med svart plast eller ett tygstycke var uppenbarligen ingenting som föll Sodexos personal in innan de körde ut stolen till mitt hem. Än en gång kände jag mig lite förminskad, än en gång påmindes jag om vilka som har övertaget i mitt liv och än en gång drabbades jag av den skavande tanken att jag borde tiga, bita ihop och vara tacksam.

Det kan låta futtigt att gnöla om en jävla duschstol, men jag och många med mig ser ett mönster i detta. Det handlar om respekt och bemötande från dem som har övertag, om synen på den svage och oförmågan att relatera till sig själv och ställa sig frågan ”om det var jag som behövde hjälp, hur skulle jag vilja ha det då?”.
Jag blev både arg och ledsen när jag såg stolen stå utanför huset, och min fru började nästan gråta när jag berättade för henne.

Naturligtvis står Fredrik T Strand och Sodexo inte som ensamma representanter för det här perspektivet. Bemötande, integritet etc är sorgligt eftersatt i hela vårt välfärdssystem.
Det du, Fredrik, kan göra är att aktivt arbeta för att verksamheten i ditt företag (som till stor del tjänar sina pengar just i välfärdssektorn) alltid bedrivs med maximal respekt för den enskilde individen och med omsorg om även svaga människors integritet.

Någon gång i framtiden kan det vara du som får en stol med bajspotta levererad till porten.