torsdag, augusti 31

Frihet och förtroende


I går var det tryckfrihetens dag. Alla, eller åtminstone nästan alla, svenska dagstidningar medverkade i den manifestation som samordnades av Tidningsutgivarna. Det är bra, tryck- och yttrandefriheten förtjänar att ständigt uppmärksammas och diskuteras – inte minst i ett land där de friheterna både är omfattande och tas för givna (mer om våra grundlagar här).

Men grundlag eller ej – det är lågkonjunktur för tryckfriheten just nu. En sifoundersökning visar att en majoritet av riksdagsledamöterna är beredd att medverka till allvarliga inskränknngar i tryckfriheten.

Aftonbladets chefredaktörer Anders Gerdin (papptidningen) och Kalle Jungkvist (webbditon) skrev en stark och bra artikel om detta i går. Om den tänker jag två saker:
1. Aftonbladet och de andra kvällstidningarna har i hög grad bidragit till politikernas (och kanske också allmänhetens) njuggare inställning till tryckfriheten. Gangstringar och direkta lögner i tidningarna har (oavsett vad de berott på) gett argument till dem som påstår att ”tidningarna gör vad som helst för att sälja lösnummer”. Frågan är om folk bryr sig om vad Aftonbladets chefredaktörer tycker.
Tryckfriheten är inte bara en frihet. Den är också ett förtroende.

2. Samtidigt är det just för det osmakligas, lågas, fulas, störandes och obekvämas skull som den grundlagsskyddade tryckfriheten finns. Det ljumma och politiskt korrekta är sällan hotat.

8 kommentarer:

block sa...

det är stor humor att länken från "det ljumma och politiskt korrekta" leder till dn kultur. tack för det.

Magnus A sa...

Väl skrivet!

Har det funnits någon diskussion inom tidningsvärlden (bland branschfolk) om hur pressetiken efterlevs och bevakas/kontrolleras? Jag undrar om dagens pressombudsman är en tillräcklig institution när det ...regnar katusja-raketer i form av allsköns idiotiska bildpubliceringar och påståenden i i synnerhet kvällspressen?

Det finns väl två uppstramnings-sätt. Att pressen tar ansvar och att lagstiftaren drar åt nån tumskruv en smula. Det som politikerna sa att de ville ha i Temo:s undersökning var dock rena vansinnet. (Man skulle nog kunna justera straff/lagtillämpning och få effekter utan att ta till de drakoniska totalitära saker som Temo:s frågor innehöll. "Nog" förresten. Det är ju självklart. Men bara beslut som skulle förbättra den interna kontrollen, nämligen en resursförstärkt och mer effektiv pressombudsman, tarvar ju ett politiskt beslut... Om ändå typ 3 av 4 riksdagsmän varit kunniga, kloka och sansade istället för så inkompetenta som denna undersökningen tydde på!)

Magnus A sa...

(Visst ja, Sifo skulle det va'.)

block sa...

magnus. hur de pressetiska reglerna efterlevs, och hur de bevakas, är en ständigt pågående diskussion på varenda liten skittidning landet igenom. den ständigt förekommande kritiken – enligt min erfarenhet – är att pressens opinionsnämnd knappast kan ge tillräckliga konsekvenser. en fällning är en fällning. ingenting mer. vad gäller kvällspressens "idiotiska bildpubliceringar" med mera kan jag bara säga att det förmodligen pågår en vildare diskussion inför en sådan publicering än vad du någonsin kan föreställa dig. det är ingenting en kvällstidningsredaktion, som i de här fallen består av en stor grupp människor med olika viljor, bara häver ur sig. det värker man fram.

Kritan sa...

Block; man har i så fall värkt sig fram till ett läge där man tämligen lättvindigt publicerar det ena och det andra. I tisdags hade man biulder på fotbollspuckon och så här skrev Gerdin: "Aftonbladet väljer att visa dem som bröt mot lagar och regler på Söderstadion, och vi gör det eftersom det inte finns någon anledning att skydda dem." (http://www.aftonbladet.se/vss/sport/story/0,2789,879414,00.html)

Hmmm... inget godtycke alls där. Alla skyldiga blev uthängda, och ingen annan.

Redaktörn har helt rätt när han ser att tryckfriheten främst hotas av dess missbrukare. Och det finns ett inneboende problem i detta att en frihet som skapats för att värna demokratiska rättigheter, främst tänjs och tuggas av de som vill göra sina aktieägare nöjda.

block sa...

kritan, jag säger inte att alla aftonbladets beslut och publiceringar är rätt eller bra. jag säger bara att de föregåtts av en publicistisk diskussion, i stället för att - som magnus andersson antyder - att man bara slänger in material utan eftertanke, eller att man – som du antyder - är lättvindig. jag tycker också att redaktörn har rätt, men jag tycker att ordet missbrukare är fel. demokrati är olika för olika människor och i olika situationer. den ursprungliga samhällssituation där ordet demokrati fick sin moderna, svenska betydelse finns inte längre, därför omdefinieras begreppet hela tiden. och nu har jag tappat spåret här. återkommer.

Magnus A sa...

block: magnus. hur de pressetiska reglerna efterlevs, och hur de bevakas, är en ständigt pågående diskussion på varenda liten skittidning ... vad gäller kvällspressens "idiotiska bildpubliceringar" med mera kan jag bara säga att det förmodligen pågår en vildare diskussion inför en sådan publicering än vad du någonsin kan föreställa dig. det är ingenting en kvällstidningsredaktion, som i de här fallen består av en stor grupp människor med olika viljor, bara häver ur sig. det värker man fram."

Självklart! Och vilka intressen är det som står mot varandra i det värkandet på varenda liten tidning, samt vilka går vinnande ur slaget?

I svaret till Kritan skriver du sedan att jag påstår att man slänger in material utan eftertanke. Så skrev jag inte alls, och det tror jag inte heller. Jag berörde bara den rika förekomsten av sådant som inte kan betecknas som annat än publicistiska övertramp (efter att det manglats på redaktioner. Naturligtvis!!!). Och så förde jag in just konsekvenser, som du också kommenterade i det svar den replik där du av någon anledning fick för dig att angripa mig för något jag inte skrivit eller påstått. Jag förde även in konsekvenser på ett, kan man kanske sääga, "mjukt sätt", det vill säga att jag inte förordade förändring av lagar utan det som i praktiken innebär mera marginella förändringar såsom förstärkningar av pressombudsmannens resurser (och kanske pressens opinionsnämnds; är själv inte i branschen med kunskap om fördelning av sådant som ansvar och arbetsbörda där) samt i undantagsfall förändrade praxis på området.

Jag finner alltså 7-8 av 10 riksdagsmän fullständigt livsfarliga med tanke på svaren i opinionsundersökningen, men varför hoppar du på mig i ogjort ärende istället för att gäöra ett försök att föra diskussionen framåt om vilka förändringar som kan vara lämpliga? Lugna ner dig, som de säger i reklamen.

Magnus A sa...

Block, nu tror jag att jag förstår vad du missförstår med mitt inlägg när du skriver att jag antyder att man inte diskuterar enskilda ärenden på redaktionerna. Du missförstår mig troligen på två sätt vad gäller det första stycket i min text, nämligen meningen: "Har det funnits någon diskussion inom tidningsvärlden (bland branschfolk) om hur pressetiken efterlevs och bevakas/kontrolleras?"

Den frågan är för det första inte retorisk för att visa att förekomsten av fel beror på att det inte diskuteras, utan den är helt och hållet nyfiket ställd.

För det andra gällde inte heller frågan enskilda fall utan en prinncipiell diskussion helt utanför de enskilda fallen (de enskilda fallen omöjliggör för övrigt den diskussionen just genom att det enskilda fallet inte får tillåtas att störa problembeskrivningen för det allmänna läget).

Jag skrev för övrigt explicit ut att det var denna allmänna situation och hur den ska kommas åt som min frågan om branschens diskussion rörde, så jag får väl bara konstatera att du inte är läskunnig... :-/