Äntligen: någon som verkligen kan något reder ut begreppen i stamcellsdebatten. I dag skriver professorerna och stamcellsforskarna Johan Ericsson och Thomas Perlmann på SvD Brännpunkt. De förklarar varför ett befruktat ägg inte är liktydigt med mänskligt liv, varför man inte lika gärna kan forska på adulta stamceller (dvs sådana som finns i människokroppen) och bemöter de felaktiga påståendena att embryonal stamcellsforskning inte har lett till några viktiga resultat.
Ericsson och Perlmann bemöter kritik från bland andra Per Landgren, kristdemokratisk riksdagsman som skrev i SvD förra veckan.
Inlägg
5 kommentarer:
Tyvärr gör de som många andra inom min profession - dvs den medicinska - och beskriver frågan ur teknokratiska termer. De "klargör" ju inget kring vad som är ett mänskligt liv. Det skulle vara ganska imponerande att få plats med ett sådant klargörande i en debattartikel eftersom ingen ens lyckats med det hittills vare sig inom filosofin eller den medicinska vetenskapen. Detta är kanske den största etiska-filosofiska frågan vi står inför (dvs "vad är en människa") men tyvärr är medicinare alltför okkunniga och ovana att diskutera i filosofiska termer för att egentligen tillföra så mycket. Ericsson och Perlmann (jag känner till deras forskning väl) är briljanta forskare men de visar i artikeln inte upp någon vana att röra sig med etiska termer eller någon vilja att reflektera på ett djupare plan. Min replik i SvD gick ut på att det inte är så enkelt att man kan ställa välmenande forskare mot "kristen höger" i ett svart-eller-vittförhållande när det rör sig om svåra frågor. Jag tror att vi är överens om att det måste dras gränser för forskningen. T ex skulle det vara tekniskt mycket attraktivt i den forskning jag själv utförde på ryggmärgsskador att tillfoga skador på levande människor. Det har gjorts historiskt. Instinktivt reagerar vi ju mot detta och jag - tillsammans med flera tyvärr tysta stamcellsforskare som mejlade mig efter min replik i SvD - menar att vi läkare/forskare och andra samhällsmedborgare måste stanna upp och fundera ibland på vad vi egentligen gör rent etiskt. Tråkigt då att bli kategoriserad som det ena och det andra av olika tillmälen av debattörer som inte har något kunskap i mina utgångspunkter. I andra sammanhang kallas sådant fördomar.
Jag menar självklart inte att adulta stamceller kan jämställas med embryonala. Djurförsök kan inte heller jämställas med människoförsök. Men ett etiskt förhållningssätt gör att jag tycker vi bör tänka innan vi handlar. Historien tycks säga oss att eftertänksamheten är ganska viktig.
Vad gäller att "mörka att man argumenterar utifrån ett kristet perspektiv" förstår jag inte alls det påståendet. Att den kristdemokratiska filosofin har sin utgångspunkt i den klassiska naturrätten sprungen ur munken Tomas av Aquinos läror står ju överallt i våra broschyrer och texter. Däremot kan man inte - bara för att man som jag tror att det finns en absolut Verklighet bakom den beskrivning av densamma som vi ser inom forskningen (jmfr för övrigt med Platons grottliknelse där han uppfattar att det våra sinnen kan uppfatta enbart förhåller sig till sanningen på samma sätt som skuggorna i grottan förhåller sig till karavanen som passerar utanför grottan, även om jag inte gillar Platon i övrigt) - diskvalificera sig från alla etiska diskussioner som inte rör sig på det filosofiska djup att man diskuterar just detta. För att klargöra: varför avkräver man aldrig av en relativist deras totala livsåskådning när vi som lutar åt att det trots allt döljer sig en absolut sanning bakom de vetenskapliga observationerna skall behöva presentera gudsbevis så fort vilken fråga som helst - t ex fastighetsskatten - skall diskuteras? Helt enkelt: det måste väl räcka att använda sig av nomenklatur och nivå på diskussionen som just det aktuella problemet kräver.
Att problematisera frågan om livets filosofi behöver man inte ge sig in i teologi (det kan tilläggas att det inte skulle tillföra diskussionen något eftersom livet som fenomen inte definieras i någon av de större världsreligionernas urkunder).
Det var lördagsnattens funderingar kring ämnet.
Patrick,
det här kan vi diskutera hur länge som helst – och det är väl själva poängen. Vad jag har svårt för är när en sida försöker skaffa sig monopol på etiken. Seriös forskning beskrivs som någon sorts okontrollerad skumraskverksamhet där etik aldrig har diskuterats.
I en diskussion på svd.se apropå min Brännpunktartikel skriver du själv om att man ”tillverkar foster och använder dem som forskningsobjekt...”. Det är en oerhört vulgär och missvisande beskrivning (även om citatet är hämtat ur en diskussion med en kanske inte helt nyanserad person).
Men där närmar vi väl oss den förvisso svåra frågan om livets uppkomst. Går det att säga exakt när mänskligt liv uppstår och kan man gradera dess skyddsvärde?
Är ett ägg som befruktats av en spermie från sekund ett lika skyddsvärt som ett 20 veckor gammalt foster eller min mamma, 64-årig tandläkare och stolt farmor – oavsett om det befruktade ägget inte är starkt nog att utvecklas till ett embryo som överlever och växer i livmodern?
Jag antar att ditt svar är ja, mitt svar är nej - och jag är säker på att jag har en majoritet av den seriösa forskarvälden med mig. Men jag respekterar den som på grund av sin tro har en annan åsikt, särskilt om hon eller han är tydlig med grunden till sitt ställningstagande.
Vad jag efterlyser är just det du ägnar dig åt i detta svar, dvs en seriös diskussion, det är därför jag har svårt för inlägg medinslag av begrepp som "kristen höger" och gruppbeskrivningar som "katolska EU-länder". Begreppet att "tillverka foster" (tyvärr togs flera av mina inlägg i diskussion bort av okänd anledning vilket gör dem något förvillande) är menat att visa på en tänkt förlängning av vad som kan hända. Jag tror inte det är alls avlägset att tänka sig just tillverkning av embryonala stamceller utan att de har en koppling till IVF. Jag tycker t ex att en forskare som Outti Houvatta skulle kunna ägna sin metodologiska begåvning till att förfina IVF-metoderna så att man inte behöver få embryon över. Det är just det jag menar med att "tänka efter före" dvs försöka se en forsatt utvecklingslinje. Det är ofta i efterhand svårt att förstå de första trevande stegen i en sedan olycklig utveckling (ett slitet exempel är något jag själv har fördjupat mig i - nämligen rasbiologins utveckling till nazismen i 20- och 30-talets västvärld. Välmenande forskare - bl a svenske Anders Retzius - hade ju ingenting med nazism att göra men iefterhand ser man att de var del av en olycklig utveckling. Jag vill påpeka att jag ofta understryker det ovärdiga i att ta upp nazismen som debattexempel men kommer inte på något bättre i skrivande stund).
Vi kanske inte ytterligare behöver fördjupa oss i sakfrågan. En sak vill jag dock tydliggöra som kommentar till ditt nyanserade och uppskattade svar: jag påstår mig inte kunna säga att ett embryo är lika mycket värt som din farmor. Det är just det som är poängen, jag tror ingen människa på ett trovärdigt sätt kan förklara för mig när ett embryo/foster blir en fullvärdig människa. Det är just därför jag tycker vi skall lanlägga ett försiktighetsperspektiv. Jag vet inte, men ingen annan heller.
Personligen vill jag också framföra att det är viktigt att understryka att det finns ingenting som säger att just forskning på embryonala stamceller är den bästa lösningen. Forskningen tar alltid oväntade vändningar och mycket sällan just i den riktning som man tror sig kunna utläsa. Nobelpristagaren Arvid Carlsson gjorde sin upptäckt av DOPA:s effekter på Parkinsons sjukdom av en slump. I jämförelse kan uppvisas hans därefter mångåriga betydligt mer målmedvetna forskning på andra substanser som i teorien torde ha stor betydelse men som hittills inte har använts överhuvudtaget. Så hoppet i vetenskapen finns alltid - men kanske inte där man tror. Sk translationell forskning - dvs där man utvecklar en teori i laboratoriet och sedan implementerar denna i verkligheten (t ex sk "skräddarsydda läkemedel" där det numerade mycket sparsamt använda Vioxx är ett bra exempel) - har hittills uppvisat mycket små framgångar.
PS Jag grundar inte mina vetenskapliga filosofiska åsikter på min tro - bara för att vara tydlig. Man kan föra diskussioner på olika nivåer. 1. Den deskriptiva-vetenskapliga som beskriver vad sinnena kan uppfatta (som Perlmann och Ericsson). 2. Den filosofiska-reflekterande som med hjälp av människans begränsade logik och språkförmåga försöker förstå abstrakta samband (som jag gjort i denna diskussion). 3. Den teologiska som försöker förstå sådant som egentligen är oförståeligt utifrån våra begränsade sinnen (som jag inte ser anledning att blanda in, det skulle bara bli ännu mer svårförståeligt).
Ett exempel på briljant sådan insikt är Stephen Hawkins som ju dels gjort observationer om hur universum utvecklats (vetenskaplig), dels satt dessa i samband med teoretisk matematik (filosofisk nivå - matematik är enligt honom filosofi) och dels mer flyktigt reflekterat över att det nog ändå är en sorts gud han egentligen försöker beskriva (nåja, i allafall vardagsteologi). Det senare påverkar naturligtvis inte de två första mer än att han tror att det bakom hans reflektioner finns en sanning. Det tror jag de flesta naturvetare gör, även om de inte är medvetna om det.
Svar till Patrick Vigren!
Du är en kristianistisk
utvecklingbroms som stödjer kristianistiska sekter!
Mänskliga foster är inga människor,och befruktningsögonblicket räknas inte alls.
Det är självklart att det skall satsas stora resurser på human embryonal stamcellsforskning.
Det är den enda forskningen som kan ta fram botemedel mot sjukdomar skador och åldrandet inom en snar framtid,och det ersätter också plågsamma djurförsök och djurmodeller på råttor och möss medflera.
Ja till stamcellsforskning på ES- stamceller!
Tja, så mycket för seriösa diskussioner.
Skicka en kommentar