Ingen lär ha missat att Patrik Sjöberg, Sven Nylander och Patrik Lövgren missänks för narkotikabrott efter helgens party på en krog i Göteborg.
Svenska Dagbladets Martin Jönsson konstaterar att alla stora nyhetsmedier utom SR, SVT och TT valt att publicera namnen på de inblandade stjärnorna.
Det är helt rimligt. Detta är offentliga personer och förebilder och festen, även om den var privat, skedde i direkt anslutning till EM och mängder av landslagsstjärnorna fanns på plats.
Men SVT hör som sagt till dem som valt att inte namnpublicera, vilket tog sig osmakliga uttryck i morse.
Sportpanelen i Gomorron Sverige tog naturligtvis upp knarkskandalen, och Chris Härenstam och Tommy Engstrand tog ut svängarna rejält och sade något i stil med ”i ett av fallen är det inte särskilt förvånande” (jag citerar fritt).
Hade kunnat uttrycka sig lika svepande och fördömande om personen de talade om också namngetts i programmet? Jag är tveksam. SVT:s försiktiga hållning bidrog här till generaliserande och slarviga uttalanden.
Att namnpublicera eller ej är ett ständigt dilemma och varje enskilt fall kräver sitt enskilda beslut. En namnpublicering kräver, precis som Martin Jönsson är inne på, mer exakthet i journalistiken men drabbar den utpekade hårdare – samtidigt som man eliminerar ett indirekt utpekande av oskyldiga. I det här fallet en massa andra kända idrottare som var på samma fest.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
7 kommentarer:
Intressant att någon tar upp det här.
Naturligtvis ska dom inte vara anonyma tycker jag.
Precis som du skriver, massa oskyldiga som också var på VM-festen blir misstänkta och det vill vi ju inte.
Ha! Jag dömde som PO i 20 fall av 20 i övningsuppgifter på skolan!
men att skydda alla andra em-stjärnor tycker jag bara är ett av flera argument till varför en namngivning är det enda tänkbara alternativet. för övrigt tror jag inte att chris härenstam skulle ha uttryckt sig mindre slarvigt om de namngivit sjöberg, nylander och lövgren. det känns inte som att konsekvenstänkande existerar hos honom.
Omsorgen om de oskyldiga är definitivt inte det tyngsta skälet för namnpubliceringen. Alla tre är offentliga personer, varav en med uppdrag att arbeta mot doping. Festen var inte något privat lägenhetsparty utan en tillställning i direkt anslutning till EM. Det är de tunga skälen, dessutom kan man väga in att oskyldiga nu frias från misstanke i allmänhetens ögon.
Det hade förmodligen varit svårt att hålla undan framför allt Patrik Sjöbergs namn; i princip varenda journalist hade ju vetat inom ett par dagar och sen hade det spritt sig som ringar på vattnet (med Internet har det i princip blivit omöjligt att bevara sådana här saker inom skrået). SVT:s beslut är ur nyhetssynpunkt helt meningslöst - namnen står ju ändå på löpsedlarna - men juridiskt en markering.
Om man jämför med den exlosion av delvis mycket illasmakande moraliserande som kom när Ludmilla Engqvists karriär tog slut (och det faktiskt var hon själv som berättade) så kommer det kanske inte att bli lika stora käftsmällar den här gången. Patrik Sjöberg pch Sven Nylander är solitt folkkära (fast det finns säkert en och annan journalist som vill ge igen på kaxige Patrik, och han är nog också rätt snarstucken av sig). Det ska bli mycket intressant att följa fortsättningen.
Men, med vilken rätt slängger du upp namnen då?
Du är ju bara en bloggare...
Osmakligt tycker jag.
/Hanna /SKRIVANDE journalist
Hanna,
Mitt inlägg handlar ju precis om varför Nylander & Co ska namnges. Läs texten igen så får du svar på din fråga. Och eftersom jag tycker så - varför skulle jag inte själv namnge dem här på bloggen? Menar du att det osmakliga ligger i att lilla jag på min lilla blogg publicerar namnen?
Martin, UNDRANDE journalist
Skicka en kommentar