Redaktörn ser dig - om anonymitet på nätet och hur gör egentligen de stora redaktionerna?

Jag är helt kass på allt som har med teknik att göra. Men om jag förstått det hela rätt har varje dator en unik IP-adress som gör det möjligt att spåra e-mail och se varifrån någon besökt en viss hemsida.
Eftersom jag (tack vare min vän D) använder webbräknaren (heter det så?) Statcounter kan jag följa trafiken på min blogg. Det är både kul och intressant. Varje besökare registreras och de flesta lämnar efter sig en IP-adress som är och förblir en anonym rad med siffror.

Men alla besökare är inte lika anonyma. En del företag, universitet osv väljer att visa en mycket tydlig ”avsändare” när någon via deras datorer besöker en hemsida. Hit hör till exempel Röda korset, KTH och Marks kommun (kul att ni läser bloggen, förresten – vilka ni än är!).

Nu kommer det som förvånar mig. Flera stora tidningar, Sveriges Radio och SVT är inte anonyma när deras medarbetare surfar på nätet. De unika IP-adresserna är dolda, men företaget som äger datorn eller uppkopplingen visas.

Detta gäller till exempel:

SVT
Östgöta-Correspondenten
Sveriges Radio
Expressen, Göteborg
Dagens Industri
Sydsvenska Dagbladet
IDG
Egmont Hemmets Journal Ab
Svenska Dagbladet

Jag vet ju inte om det är journalister, ekonomer, vaktmästare eller annonsförsäljare vars besök här på bloggen jag kan följa i detalj.
Men om det är journalisternas datorer som lämnar så tydliga fotspår blir jag fundersam. Anonymitet och källskydd är självklara begrepp på en redaktion. På kvällstidningen jag jobbade på var telefonväxeln programmerad så att både in- och utgående samtal hade dolda nummer.
Lika viktigt kan det vara för en reporter att vara anonym, till exempel när hon eller han gör research.

Om jag vore journalist på något av de företag jag listat här ovanför och arbetade med en dator som lämnar så tydliga spår efter sig skulle jag protestera.

Ponera att en reporter på till exempel Östgöta-Correspondenten jobbar med en kartläggning av högerextremister. Det arbetet innefattar troligen en hel del besök på extremistiska hemsidor. Hur bra är det om extremisterna i fråga lätt som en plätt kan notera och följa besöken från Östgöta-Correspondenten?
Eller om en hederlig kontorist tipsar en tidning om olagligheter på företaget där hon eller han jobbar. Hur bra är det att det går att se att någon på tidningen varit inne på företagets hemsida, kanske flera gånger?

Är jag paranoid och petig? Kanske det. Men jag skulle hemskt gärna vilja veta hur det ligger till på till exempel Sydsvenskan – lämnar alla datorer ett så tydligt visitkort? I så fall, hur har man tänkt?

Någon som vet?