Vem i hela världen kan man lita på?

”Socialdemokraterna skulle vinna valet lätt om Göran Persson deklarerade att de säljer hus och mark och donerar hälften av pengarna till något vettigt ändamål”.

Det är Göran Greider som säger det till DN i söndagens intressanta reportage om statsministerns herrgårdsbygge som ett brott mot den vanlighetskultur som hittills rått blad socialdemokratiska ledare.

Jag tror inte att Göran Greider och jag tycker likadant om någonting, men han har säkert rätt i sitt antagande.
Göran Persson verkar ha släppt kontakten med folkhemmet och han verkar inte se det som något bekymmer. Om Greider har ett öra mot marken har väl Persson båda sina innanför hörselkåporna. Han har ju börjat jaga.

Jakt är förresten intressant som klassmarkör. Å ena sidan signalerar jakt folklig bonnighet, snus som rinner och hela byar som går man ur huse. Den bilden känns väldigt mycket Norrland.
Å andra sidan förknippas jakt med adel, direktörer i stadsjeepar, gods, gårdar, konjak och överklassfasoner. Det är väl ingen tvekan om i vilken kategori vi placerar statsministern när vi ser honom framför oss på pass i ett sörmländskt skogsbryn?

Sossar är dock inga onda människor, konstaterade Lars Leijonborg i en debattartikel i DN i lördags. Men makt korrumperar, och Leijonborg vill vaccinera en eventuell borgerlig regering mot sådant genom en rad ordnings- och etikregler han vill att allianskompisarna skriver under.
De verkar de inte vilja göra, and I don’t blame them.

För det första vill jag inte ha politiker som känner att de måste skriva under kontrakt för att sköta sig. Det bör räcka med hotet att bli bortröstad nästa val.
För det andra skulle skrivna regler av det här slaget aldrig kunna följas till punkt och pricka. En kulturminister bör inte sitta i styrelsen för ett skivbolag. Men ska han eller hon förbjudas vara kassör i sina barns kör? Inte lika solklart.
Kollar man igenom Leijonborgs regler är det uppenbart att de bara riskerar att ställa till det för borgarna den dag de tvingas bryta mot dem.
Ett populistiskt självmål. Eller i vart fall ett stolpskott.