lördag, maj 6

Lördagsambivalens i villaförorten


Många retar sig på Janne Josefsson. Det är bra. Ljummen middle of the road-journalistik har vi tillräckligt av ändå, att någon gör reportage som väcker känslor är utmärkt.

I torsdags sändes hans reportage ”På rätt sida älven” från 1987, kompletterat med en nyinspelad uppföljning, i SVT. Ett klassiskt och rakt upplägg där JJ porträtterar två niondeklasser, en i invandrartäta arbetarklassområdet Biskopsgården och en i direktörstäta och på alla sätt resursstarka Örgryte. Områdena ligger i varsin ände av samma spårvagnslinje men det kunde lika gärna handla om två olika planeter.

Jag behöver inte orda mer om själva programmet, resultatet av Josefssons granskning är det väntade, eller snarare lite värre. När han följer upp reportaget efter 19 år är det ingen av de nu 35-åriga överklassungarna som vill medverka.

Det som gör störst intryck på mig när jag ser programmet är min egen reaktion. Jag blir så arg så jag får ont i magen när jag ser en finnig fjortis kläcka ur sig: ”alla har väl aktier”. Och jag provoceras av killen som inte kommer att vara nöjd om han inte blir direktör och som räknar med att få en Golf GTI på 18-årsdagen.
Det är inga vackra tankar som väcks i mitt huvud. Jag förstår ju att verkligheten inte är fullt så svartvit som i ett tv-reportage, att alla 15-åringar i Örgryte inte är helpuckade brats.
Men ändå. Deras arrogans och ointresse och okunskap om hur andra människor har det gör mig förbannad, även om bilden jag serveras kanske inte är rättvis.

Och lika sorgligt är det att se hur ungarna i Biskopsgården inte själva tillåter sig några framtidsdrömmar. Någon vill bli kock, en annan pilot och en tredje veterinär. Ingen tror att drömmen kommer att bli sann. De vet sin plats. De är 15 år och har redan placerat sig längst ner på stegen.
Jag blir fan gråtfärdig.

Vad säger detta om mig själv? Har jag dåligt samvete i min arkitektritade villa med två bilar i garaget och med ett skittrist miljonprogramsområde på andra sidan skogsdungen?
Nej, jag har inte dåligt samvete.
Gör jag något för att hjälpa dagens självutnämnda losers att få bättre självförtroende och våga drömma? Nej, det kan jag inte påstå.

Och inte tror jag att arbetarrörelsen sitter inne med lösningen på arbetarklassens problem heller.

Men så länge tonåringar som föds på fel sida av älven, på fel sida av stan eller i fel postnummerområde inte ens själva tillåter sig att drömma tänker jag vara arg.
Alltid något.

11 kommentarer:

Ulrika Ingemarsdotter sa...

Nu missade jag visserligen halva programmet, men mitt intryck är ändå att Josefsson förmedar en "det är ingen idé att försöka" - mentalitet för de som bor på fel sida älven. Och, som du påpekar, när man inte ens tillåter sig att drömma, då är det inte bra.

Men vem är det som förmedlar denna hopplöshet till ungdomarna; inte ens deras lärare trodde ju att de kunde bli något.

Märker själv att jag fokuserar på de på "fel sida älven"; men i min naivitet tror jag att de också kan lyckas (vad man nu menar med det) - men då måste de också vara medvetna om sina potentialer. Någon måste ge de verktygen!

Vigg sa...

Jag vet inte vad som är värst. Deras redan från början spruckna drömmar eller J Josefssons journalistiska metodik att få folk att tro att det är de i Örgrytes fel att de i Biskopsgården inte har några och kan förverkliga sina drömmar!

Jag fastnar på Josefsson. Om nu karln vill förmedla att det är kapitalets fel att mindre bemedlade inte får en chans, så skjuter han sig själv i foten. Vad han istället förmedlar är att den politik som präglat Sverige under decennier har skapat ett samhälle där individerna inte syns. Där den kollektivistika tanken om allas välgång leder till stereotypt tänkande. Där redan knappa resurser slösa bort i system som bygger på att det offentliga skall utföra allt.

I JJ:s värld får man inte önska sig en GTI. Varför? Skall inte alla få önska sig en GTI om man nu vill (förresten så rostade de rackarna rätt rejält).

Gösta sa...

Inte så bra Vigg, du missade poängen och är lika "hjärntvättad" som de Josefsson visade i filmen?

Men redaktörn verkar inte stå bortom allt hopp, bara det att fundera på om man kan göra något åt situationen är ett steg i helt rätt riktning. Jag vet åtminstone ett par saker som du och alla andra som har lust kan göra.
Uppfostra inte era barn att föra vidare segregations-tänket. Uppmuntra dem att vara nyfikna på andra kulturer. Uppmuntra dem att finna värden i saker som inte kostar mycket pengar där de sämre bemedlade inte har tillträde. Ett exempel på det skulle kunna vara att skaffa fler fritidsintressen än börsen, segelbåten och golfen. Tänk tex teater, musik, idrott och gränserna är inte lika tydliga. Uppfostra barnen till att inte finna titlar, positioner och karriär vara målet med livet, utan att de ska fokusera på den underliggande verksamheten, det som skapar värde och därmed göra nytta och skapa mervärde i stället för att bara sträva efter en position och inte bry sig om något i övrigt.
Att få sina barn att inse detta är inte lätt om man bor på en plats där motsatt inställning är standard. Men det går alltid för dem som har ekonomisk möjlighet att flytta från de mest hjärntvättade segregerade "fina" områdena till något där kärlek och folkvett fortfarande finns kvar. Dessutom är det billigare att bo där, och grannarna är trevligare! De kanske till och med har tid att bli vän eftersom de inte låter karriär och jobb vara allenarådande.
Detta om dina nuvarande eller kommande barn redaktörn. Du själv har säkert också möjlighet att göra något förutom att vara arg. Tex nästa gång någon i din bekantskapskrets eller på din arbetsplats uttalar sig illa om underklass eller invandrare kan det kanske vara läge att redovisa en avvikande åsikt? Det är många som gör det, men bevisligen många som inte gör det också. Om du jobbar som redaktör har du ju dessutom makt över vad ni skriver och gör någon nytta där för böveln. Berätta om något annat än silikonfester för rika brats, berätta om lyckliga syrianska bröllop i skärholmen med 500 gäster som beter sig värdigt i stället för en påverkand smurfmålad robinsonrobban som har sex på riches toalett.
Ja det här blev väl en aning svamligt, men att först se Josefssons reportage och sen se människor med makt som säger att de är arga men inte tänker göra något alls är ju bara för mycket.

klubb-jindi sa...

Synd att jag missade det. Sänds reportage i repris, månne?

Redaktörn sa...

Vigg,
du borde nog fila lite på din Josefsson-noja. Ramla inte i fällan att se allt JJ gör som någon sorts allmän vänsterpropaganda.
Jag tycker inte alls att han skuldbelägger Örgrytekidsen för att deras jämnåriga i Biskopsgården har det som de har det. Hyreshusen de bor i ägs av den socialdemokratiskt styrda kommunen, det är ju inget Josefsson mörkar.
Reportaget tecknar EN bild. Den kanske saknar nyanser, men visst berättar den något annat än att Janne Josefsson har en eller annan åsikt om världen.

Gösta,
jag hoppas och tror att jag inte är fullt så förtappad som du befarar. Nu har jag inga barn, men jag delar till hundra procent din syn på vilka värderingar föräldrar åtminstone kan försöka föra vidare till sina barn.
Min egen klassbakgrund – helsvensk genomsnittlig medelklass – finns som grund för det jag själv känner inför områden som Djursholm, Stocksund och de tjusigare delarna av Lidingö, till exempel. Jag är säker på att jag själv aldrig skulle trivas där och hade jag barn skulle jag inte vilja att de växte upp där. Lika lite som jag skulle vilja bo i Rosengård, Flemingsberg eller Hammarkullen.

Och som sagt. Världen är inte svart och vit. Inte ens Örgryte är det. Min fru är uppvuxen där och de värderingar hon fått med sig hemifrån ligger ljusår från dem som lyfts fram i Josefssons reportage.

Vidare kan jag lugna dig med att jag inte är tyst när de här sakerna diskuteras i mitt umgänge och på mitt jobb. Men visst är jag priviligierad som själv kan välja att vara förbannad.

Klubbjindi,
Reportaget går att se på webben:
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=44491&lid=Josefsson

Vigg sa...

Goe redaktörn... vet du vad... det värsta är att jag inte har någon JJ noja utifrån ett höger/vänster perspektiv. Jag tycker helt enkelt att JJ:s journalistiska vinklar inte håller måttet, utan att lägga någon större politisk aspekt på det hela.

Hade jag nu haft möjligheten att följa upp tidigare gjorda reportage och denna uppföljning visat att de skillnader som fanns för 19 år sedan bestod, så tror jag att min vinkel inte hade varit att fullfölja mitt antagande för 19 år sedan. Utan kanske försöka mig på en beskrivning varför inget har hänt med den grupp som bevisligen var underpriviligierad redan då.

Jag saknade den analysen i JJ:s uppföljningsreportage. Ärligt talat saknar jag den analysen hos väldigt många journalister idag, inte minst de som har till uppgift att vara samhällsjournalister.

För att väldigt fritt citera "gösta" här ovan. Journalisterna är så skolade att de inte kan eller vågar ifrågasätta den gängse förklaringsmodellen av varför ett samhälle inte fungerar. Istället använder de sina "gamla glasögon" och kör "staten och kapitalet" ett varv till!

Höres
Vigg

Addison. sa...

Jag blir alltid lika glad när någon skriver om klass och inte låtsas som att det tillhör det förgångna.

Anonym sa...

Vigg: JJ visade vad som hänt barnen i avgångsklasserna - inget mer. Om du finner det obehagligt så kan du lita på den känslan. Vad skulle hans "gamla glasögon" innebära för det han visar?

Caravaggio sa...

gösta
jag undrar bara en sak. menar du att det kan vara en bra idé att lämna ett område som örgryte och lämna det helt åt de med förvirrad världsbild så att det aldrig kommer nåt annat än obehagliga ungar med aktieportföljer och segelintresse därifrån? det låter inte helt sunt i mina öron.

Vigg sa...

Kära anonym...
Må vara hänt att det är vad du såg.. jag lyssnade också hur JJ formulerade sig när han beskrev vad som hänt ! ;)

Tycker fortfarande att vinkeln redan från början var tunn eller klen som vi säger i den södra delen av landet.

Anonym sa...

captain oats: Bättre fly än illa fäkta.