måndag, maj 15

”I Sverige avgår man när man blir en belastning för regeringen, inte när man begått misstaget”

Det är Lars Nord, professor i politisk kommunikation vid Mittuniversitet, som säger till Resumé i dag i en mycket intressant artikel om de två parallella historier som nu berättas om Lars Danielsson.
En i mainstreammedia, där de etablerade politiska journalisterna går som katten kring het gröt runt ryktet om att Lars Danielsson tillbringade annandagen 2004 i sällskap med en kvinnlig kollega. Artiklarna är fulla av halvkvädna visor och antydningar.

En annan version finns hos de politiska bloggarna, som tutar och kör och i klartext berättar om ryktet de snappat upp.

Lars Nord drar parallellen med Lewinskyaffären, som började som en story på nätet. Han pekar på den traditionella journalistikens problem att förhålla sig till bloggar och annan medborgarjournalistik. Resultatet i dag blir en journalistik som är obegriplig för den som inte har tillgång till ryktesfloran på nätet och därmed kodnycklarna.

Och som ni märker tar jag inte heller upp ryktets innehåll i detalj, utan berättar bara att det finns. Fegt och inkonsekvent? Ja, det kan hända. Men jag är nog alltför rotad i traditionellt tidningstänk för att kunna blåsa på för fullt.


Åsså hänvisar jag än en gång till mitt inlägg om Donny Donut.

3 kommentarer:

Fredrik sa...

Jan Guillou påpekade någon gång på 80-talet att "i Sverige blir det en het skandal om du kan beslås med att ha slarvat med offentliga pengar för egen vinning, att vara inkompetent räcker inte för att tvinga någon att avgå".

Det stämmer i stort sett; ingen tycks i Sverige riktigt veta hur man ska driva frågor om kompetens för att få bort olämpliga politiker ens när de dabbat sig grovt (varken val eller KU gör ju det jobbet när det gäller t ex ministrar eller generaldirektörer). Det här har något att göra med jantelagen: det fungerar inte i större svenska tidningar att resonera om t ex att Laila Freivalds var inkompetent eller okunnig, eller agerade tafatt i EU-frågor (trots att alla tre ibland var sanna) för då är man elitist, alltså får man skjuta in sig på att hon tar regeringsplanet (kostar pengar), köper en insatslägenhet med hjälp av kontakter eller går på teater i stället för att möta tsunamifrågan. Det är förmodligen inte unikt för Sverige, men ynkligt ´är det.

Vigg sa...

så mycket för den granskande tredje statsmakten.... ;) (inflationen/konkurrensen med bloggarna förflyttar dem snart till fjärde statsmakten)

En tanke som slår mig är om det finns en koppling till journalisternas ovilja att skriva mer än halvkvädna visor och det faktum att de flesta av de politiska journalisterna (framförallt) är så beroende av sina politiska kontakter. De skulle mer eller mindre få upphöra att vara politiska journalister som de skrev om Danielsson/Eduards eftersom de efter detta aldrig skulle få tillgång till förhandsinfo eller intervjumöjligheter? En fundering bara... jag har lite lite koll på om det kan vara så.

höres
vigg

Fredrik sa...

Man märker ofta att tidningar är ovilli´ga at köra till och med saftiga spår som handlar om lokal politisk korruption i botten, och då kan det utan tvivel handla om att 1)de reportrar som bevakar kommunpolitiken vill inte göra sig totalt obekväma med sina möjliga källor och 2)ägarna eller cheferna på tidningen träffar stadens toppar på middagar och diskussionsdagar och då vill man inte framstå som en argsint muckraker. Det där snacket om att "politisk redaktion och nyhetsbevakning är två helt skilda världar, den ena vet inte vad dne andra gör" är f ö en illusion. Se t ex Sydsvemnskans bevakning av America's Cup där ett gäng kommun- och landstingspolitiker glassade runt, skaffade Malmö en uselt förhandlad förregatta till en stortävling som i sig kommer att gå år 2007, men som gav dem själva topprojektjobb och champagne i glasen.

Kostnaden för staden blev ett underskott på runt 50 miljoner spänn och ingen egentlig reklam ute i världen. De första artiklarna var bra, men efter en viss punkt blev det tvärstopp för allt annat än menlös "vad-tycker-Jens-på-stan?"-journalistik och vimmelreportage. Varför? Jo, tidningen själv (AB Sydsvenskan)var, som företag, med i den flotta segelklubb som stod som lokal arrangör.