En gång i tiden hade Gudrun Schyman fri tillgång till medieutrymmet. Hon ledde ett tioprocentsparti och var skicklig på att hantera opinion och journalister.
Sedan hoppade hon av och blev politisk vilde i riksdagen. Det var spännande.
Sedan började hon tala om att starta ett kvinnoparti tillsammans med en del andra kända kvinnor. Opinionsmätningar visade att stort intresse för ett sådant parti. Här fanns ett direkt hot mot de etablerade partierna. Det var spännande.
Sedan startade Gudrun sitt parti. Sossarna fick panik och startade ett eget feministiskt nätverk (som ingen kommer ihåg nu). Det var spännande.
Sedan utbröt bråk i Gudruns parti, några prominenta medlemmar hoppade av. Det var jättespännande och dramatiskt. En bra story.
Nils Lungrens och junilistans historia liknar den om feministiskt initiativ, men färden upp som en sol och ner som en pannkaka har gått snabbare. Lundgren har inte heller Schymans mediala talanger.
Nu är det ingen som bryr sig om Nils och Gudruns partier längre. I alla fall inga journalister, fastän de båda jobbat som illrar i Almedalen för lite uppmärksamhet.
Nils och Gudruns slutsats är att det är mediernas fel, och då särskilt SVT:s, berättar de för Resumé.
En omisskännlig doft av sura rönnbär slår emot mig när jag läser artikeln.
Jag kommer att tänka på valrörelsen 1998, då Ian Wachtmeister desperat försökte få medierna intresserade av hans det nya partiet. Det gick inget vidare, Wachtmeister menade att det var frågan om en bojkott och att pressen enligt någon närmast matematisk rättviseprincip skulle ägna si eller så mycket utrymme åt hans parti.
Sverigedemokraterna brukar komma med liknande kritik.
Utan att vara någon politisk analytiker tror jag att Schymans och Lundgren har ungefär samma problem: de själva, och i viss mån deras partier i sig, är eller har varit så mycket intressantare än det eventuella innehållet i deras respektive politik. Eller i vart fall har de misslyckats med att göra politiken intressant.
De är hursomhelst inte särskilt spännande längre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Man undrar vad Schyman och Lundgren ska säga nu, när de tillsammans (idag) fick en stor fin bild på SvD:s förstasida, med tillhörande artikel om ett (fi)-förslag...
Jag hörde en ganska märklig intervju med Bert Karlsson i dagens Flipper i P3. Karlsson menade att de etablerade partierna (och kanske också medierna) hade lyckats stämpla Ny Demokrati som ett invandrarfientligt parti så att de åkte ur riksdagen. Enligt honom var aldrig Ny Demokrati invandrarfientliga. Någon som minns Vivianne Franzén?
Ang. F!
Att göra story på nytt parti är morgonTVstoff. Göra story på manshatande feminister är kvällstidningstoff. Att göra story på att nya partier utanför riksdagen får lite media är ickestoff. Gudrun borde självklart hoppat den exponeringen.
Att göra stoff på en ism som i högstadieskolor är mer hatad än nazismen är kulturmedia stoff.
Det är där Fi ska stampa av. Jag ska försöka hjälpa dem.
Kobra here we come! Eller Jan Josefsson kanske, med dold kamera. fast det är inte lika attraktivt som att sättas i en kulturkontext och Fi behöver vara väldigt attraktiva i media, akut.
Skicka en kommentar