söndag, juli 2

Maciej Zaremba – när slipstenen ska dras


De som känner mig vet att jag allt som oftast tycker att DN är en trött prettoblaska.
Men där finns Maciej Zaremba – och nu gör han det igen: blottlägger förhållanden man trodde (eller i varje fall ville) var helt otänkbara i Sverige 2006.

Redan efter tre delar av hans nya artikelserie ”Rättvisan och dårarna” är det helt klart att detta är stor och viktig journalistik. Och det är spännande som en thriller. Zaremba öppnar dörrar till rättspsykiatrin, akutpsykvården, rättsväsendet och den lagstiftande makten – och det stinker.

Vi lever i ett land där totalt godtycke – eller i värsta fall uppenbar vänskapskorruption – kan avgöra vem som bedöms som frisk nog för ett långt fängelsestraff och vem som får nödvändig och adekvat vård.

Systemet är inte rättssäkert. Maciej Zarembas artiklar borde leda till stora förändringar, men det är väl för mycket att hoppas på. Men läs dem för guds skull, läs.

2 kommentarer:

Anonym sa...

skönt att höra någon mer som tröttnat på DN:s oförtjänta credpoäng.
deras fasad borde tvättas i mer än en bemärkelse - bra att någon som Zaremba åtminstone greppat skurborsten.

Johan Miderberg sa...

Psykiatrireformen i mitten av nittotalet gick ut på att avskaffa institutionell vård. Dvs ingen ska vara inne på ett sjukhus utan att vara dömd till sluten vård. I 9 fall av 10 var det bra. Dessvärre finns det en typ av diagnos som återkommer i samtliga "vansinnesdåd". Paranoid schizofreni med multipla personligheter, kommandoröster i kombination med självmedicinering (drogmissbruk). I Sverige finns idag 200-300 med den diagnosen. Tar någon ansvar för dem? Nej, de går på frivilligbasis till en psykolog... de tar sin medecin på frivilligbasis.

Så länge vi har det inordnat på det här viset i Sverige kommer de här sakerna forsätta hända.