söndag, juni 18

Ord och inga visor när Ekot skrotar Bloggkrönikan

I nio månader har Ekot kört en bloggkrönika på lördagar, precis som man publicerar en tidningskrönika under veckans övriga dagar.
Det har varit en försöksverksamhet och nu läggs Bloggkrönikan ned. Jörgen I Eriksson, som skött ruljangsen, är hård i sin sista krönika. De svenska bloggar som kommenterar politik och samhälle håller inte måttet. I bloggvärlden saknas de nya idéerna och infallsvinklarna och ”när de politiska bloggarna är som sämst kan man jämföra dem med illa tillyxade tidningsinsändare i sms-format”.
Ouch.

Det kan också vara svårt att veta vilka intressen som eventuellt ligger bakom en blogg, skriver Eriksson. Det gör det svårt att värdera och bedöma relevansen i det som skrivs där.

Jag tänker två saker när jag läser Jörgen I Erikssons griftetal.
För det första har han nog rätt när det gäller kvaliteten på innehållet på de politiska och samhällskommenterande bloggarna. Att bloggar och Internet är en modern och relativt ny del av det offentliga rum där politik diskuteras innebär inte att det som sägs där är nytt.
I den mån vi som skriver om samhällsfrågor, politik och så vidare vill jämföra oss med tidningarnas ledarsidor och etablerade kolumnister får vi väl ta till oss av Erikssons kritik och skärpa oss.
Men Erikssons underbetyg svider olika mycket beroende på vilka ambitioner och anspråk som driver de enskilda bloggarna. Säkert finns många ledarsidewannabees som tycker kritiken är orättvis. Samtidigt bloggar många av andra skäl.

Själv skriver jag för att det är kul och ibland en utmaning att se om jag kan leda ett resonemang i mål. En sorts hjärnjympa, mycket för min egen skull.
Men det är klart jag vill bli läst också. Som gammal upplagenarkoman kollar jag besöksstatistiken för bloggen varje dag. Och när jag själv citerades i Ekots bloggkrönika i våras var jag oerhört stolt (se där, nu fick jag det sagt).

För det andra (och det här tycker jag själv är intressantast med Erikssons avskedstext) kanske en bloggkrönika är det sämsta tänkbara sättet att para ihop radio med webben. Bloggvärlden (jag vägrar att använda det där andra ordet) är av naturen spretig, inkonsekvent och på många sätt opålitlig – vilket ju är en av dess styrkor.

Att med denna åsiktssörja som bas få ihop fyra minuter intressant radio låter sig helt enkelt inte göras. Grundförutsättningarna för Ekots journalistik - kanske kan man kalla det en medial världsbild - är helt andra än de som gäller för alla de människor som publicerar sig på nätet. Och det är varken bra eller dåligt, det bara är.

Man anar en besvikelse hos Jörgen I Eriksson. Han – och jag, ska villigt erkännas – vill så gärna att bloggarna ska tillföra nytt innehåll i samhällsdebatten.
Det kanske vi inte gör. Men vi harvar på ändå, med eller utan talang och nya idéer, med eller utan läsare, med eller utan bloggkrönikor i radio och utan att be om lov.

Det är ganska underbart.

3 kommentarer:

Olle Lidbom sa...

Och Bloggkrönikan har också visat att det är omöjligt att ta "det stora greppet" som de gör med Tidningskrönikan. Arenan är för stor och det finns helt enkelt inte en (1) verklighet eller diskussion att återge.

Det går inte att vara gatekeeper för bloggosfären(!).

Bloggkrönikan har också missat kommentarsfunktionen som är en viktig del av politiska bloggar. Dessutom har de varit för smala och trångsynta i vad som är "relevant" – de har letat efter nya ledarskribenter, men såklart funnit få på bloggarna.

Hade de faktiskt letat efter nya tankar och nya röster hade de funnit fler.

Vigg sa...

Håller med lidbom ... och goe redaktörn... jag har personligen ingen ambition att bli jämförd med någon ledarskribent. Men visst är det lite lustigt att bloggkrönikan hade samma "upplägg" som om det vore citat från ledarred. Synd där att Ekot missat att bloggarnas texter är levande material och inte lika dött som en publicerad ledare!

höres
vigg

PS! Idag får man också tala om att man tack och lov inte var på Öland i helgen... appropå fågelskådare som så sorgligt löpt amok!

The Blogger Formerly Known as Ensamma Mamman sa...

Eftersom jag har varit i Målilla och besökt Louise och Martin har jag missat Bloggkrönikans svanesång. Fram till nu. Jag får intrycket att Jörgen I Eriksson har - av objektivitetsskäl försökt tröska sig igenom alla bloggar som handlar om ett visst ämne, och att han därmed har drunknat i alla dåliga bloggar (och det finns många sådana). Men man bör inte bedöma bloggosfärern (dä kom b-ordet), utifrån den genomsnittliga bloggen - det är som att bedöma P1 efter Ring P1 - utan efter de ba bloggarna.

Men å andra sidan; det kanske är lika bra att de lägger ned bloggkrönikan nu, så blir det en desto mer exklusiv ynnest att ha varit citerad i den.