”…eftersom du, Redaktör'n, jobbar med kundtidningar får du representera
kundtidnings-redaktörskollektivet när jag uttrycker min uppskattning till "era"
ofta mycket tydliga beställningar. Jag skriver sällan för kundtidningar, men när
jag gör det slås jag av att man får veta exakt vilka villkor som gäller – vilket
ofta underlättar arbetet. Nu brukar det ändå funka rätt bra med
icke-kundtidningarna, men egentligen borde det alltid vara som i
kundtidningarnas värld. (Jag hajar att tydligheten är viktig eftersom man har
att göra med en betalande uppdragsgivare, vilket inte alltid är oproblematiskt
för journalister att förhålla sig till, men delvis en annan diskussion.)”
Det är möjligt att kundtidningsredaktörer är tydligare än andra när vi lägger ut jobb, jag har ingen aning. Men för mig spelar det ingen roll att det finns en uppdragsgivare bakom tidningen med ett tydligt mål och syfte. Att vara tydlig som redaktör, med klara idéer om en artikels vinkel, disposition och omfång är en fråga om journalistisk kvalitet och att prioritera slutresultatet: tidningen och vad den ska ge läsaren.
Är man diffus när man planerar innehållet i tidningen (eller radio- eller tv-programmet, för den delen) blir resultatet därefter. Och kan man inte i förväg formulera en tanke om hur och varför något ska publiceras ska man nog avstå. Från publicering alltså.
Jag är övertygad om att problemet med många dåliga tidningar, inte minst i landsortspressen, är att redaktörerna är för svaga. Mitt intryck är att nyhetschefer, redaktionssekreterare eller redaktörer med andra titlar på många tidningar mest sorterar och administrerar det material som reportrarna levererar – istället för att driva och leda arbetet från idéstadiet och framåt. Att låta summan av ett antal enskilda reportrars arbete bli en tidning är som att driva ett restaurangkök där kockarna lagar den mat de har lust med utan en köksmästare som tar ansvar för helheten.
En reporterstyrd redaktion kommer i 99 fall av 100 prestera ett sämre slutresultat än en redaktörstyrd (deskstyrd är ett annat ord för samma sak) redaktion.
Det här sättet att tänka och arbeta skolades jag in i på Aftonbladet, en i högsta grad redaktörstyrd tidning som ju rönt viss framgång de senaste tio åren.
Inlägg
8 kommentarer:
Det är precis samma sak när det gäller hur en strategiskt driven byrå måste jobba gentemot skribenter och copywriters. Jag tror som du: oordning av ett gäng kreatörer ger sällan den effekt som man faktiskt betalar för som kund.
Resonemanget gäller även i skolan. Men det är dessvärre nästan bara friskolor som förstått vikten av detta. En del av de svårigheter den allmänna skolan dras med, och som slentrianmässigt tillskrivs "bristande resurser" handlar om otydlig ledning.
Som i sin tur oftast bottnar i ointresse, fantasilöshet, feghet eller inkompetens. Tror jag.
Vi simmar alla i samma båt, som Refaat sade.
Samtliga redaktörer jag jobbar med kontinuerligt är fantastiska på olika sätt: tydliga, drivande, entusiasmerande, uppmuntrande, kunniga, förstående, bra bollplank, modiga (när de vågar köpa in mina mer aparta idéer) etc. Förutom att de gör bra tidningar (eller motsvarande).
Och så finns det en del rätt förvirrade redaktörer som ständigt ger olika besked, om man alls hör av dem. Som ändå på något mystiskt vis lyckas göra riktigt bra tidningar!
[Och visst kan jag lätt applicera redaktörstyperna på gamla lärare.]
Men de få gånger jag jobbat med kundtidningar har det därutöver alltid funnits en utförlig "brief" om vad man förväntas leverera. Och jag har alltid uppfattat det som en nödvändighet, just för att de jobben måste vevas på möten med uppdragsgivaren; kundtidningsredaktören måste ju kommunicera externt åt minst två håll.
(De ytterst få gånger jag gjort jobb för Aftonbladet (många år sedan sist) har jag faktiskt inte upplevt redaktörerna som särskilt tydliga, men jag har ju hört många exempel på varför folk gillar redaktionskulturen där. SvD har jag många och goda redaktörserfarenheter från, både före och efter aftonbladiseringen. Där håller redaktörerna en jämn och hög nivå. )
Vill också gärna lägga till att det inte är särskilt kul med _alltför_ redaktörsstyrda tidningar. Det finns många tidningar som är helt redaktörsstyrda, och där samtliga idéer kläcks på redaktionen. Frilansskribenten blir då bara den som utför ett uppdrag på beställning, en underleverantör.
Jag har fått göra en del sådana jobb som har varit jättekul, för bra sammanhang och med fritt och fantastiskt fältarbete där jag fått skriva som jag vill.
Ändå måste jag säga att det är allra roligast med tidningsredaktioner där man som frilansmedarbetare uppmanas bidra med idéer utifrån, gärna sådana man snappat genom att ha tentakler ute i verkligheter dit redaktionernas dito inte når.
Vissa redaktioner är fenomenala på att ta tillvara en reporteridé, att vässa och förfina den och komma med bra tänk – och sedan ge feedback och stöd under resans gång, så att det i praktiken blir ett växelspel/samarbete mellan reporter och redaktör. Det är alltid bäst! (Mina bästa, aktuella exempel på sådana redaktioner: Gourmet och Neo.)
Den "förvirrade redaktören" tror jag i flera fall att man lika gärna skulle kunna kalla för "kaospiloten". Och hon eller han befinner sig antagligen oftast på en liten redaktion där sidantalet går upp och ner under produktionen. Personen i fråga har fler arbetsuppgifter än att bara sätta ihop en tidning, och antagligen lite problem med vad som får plats och inte i varje nummer, samtidigt som man inte kan köpa på sig för mycket material för att hantera budgeten. Det gäller förstås i högre grad magasin än dagstidningar, men ändå.
Hallå Redaktörn! (Skriver ingen Redax, längre? Det skrev de på klubbsidorna i Fantomen och Buster och jag tycktde det var så tufft.)
1. Saknar ditt bloggande. Julen närmar sig och vilka var årets bästa countryplattor, t ex? Din röst behövs!
2. Nån plattnacke kallar sig Redaktören och bloggar här (http://redaktorens.blogspot.com). (Gå nu inte dit, ni andra! Där skall inte vara trafik i onödan...)
Hade du varit ett varumärke och jag amerikansk advokat hade vi ju stämt brallerna av honom, men nu är det ju knepigare. OK, nu vet du.
Hörs!
Nu har jag klickat in mig hos dig sedan den 25/11 och jag KRÄVER ett nytt inlägg. NU! :)
(La till dig som favvo på min blogg nämnda datum men måste säga att jag är liiiiiiite besviken över uppdateringsfrekvensen)
Skicka en kommentar