Men faktum är att riksdagsledamoten och miljöpartisten Per Bolund (namnsdag 1 augusti) tycker att namnsdagarna är så viktiga att han och partikollegan Karla López (namnsdag 28 januari) skrivit en riksdagsmotion om dem. Motionen går i princip ut på att namnslängden mer statistiskt bör avspegla vad folk egentligen heter i Sverige. Ut med Anselm, in med Muhammed, typ. Om detta talade Per Bolund i Svt:s Go’morron Sverige i torsdags.
Per och Karla menar naturligtvis väl: fler utlandsklingande namn i almanackan skulle markera att Sverige är ett öppet och mångkulturellt samhälle.
Så här skriver de själva:
”Att konsekvent utesluta utlandsklingande namn från namnlängden samtidigt som
gamla namn som mycket få har anledning att fira fortfarande finns med kan bara
ses som ett uttryck för strukturell diskriminering. Uteslutningen från
namnsdagstraditionen riskerar att skapa en ökad känsla av utanförskap och
bygga på segregationen i Sverige eftersom denna tradition med dagens system är
något förbehållet infödda svenskar.”
Det är vackert tänkt. Men är det viktigt? Jag har inte frågat någon Ali eller Muhammed, men min gissning är att en egen namnsdag inte är det som står högst på önskelistan. Bättre möjligheter att försörja sig själv och en politik som motverkar bostadssegregation skulle ge mer effekt, men är såklart svårare att åstadkomma än att ta bort Volmar ur almanackan.
Jag tror miljöpartisternas namnsdagsmotion är precis den typ av integrationspolitik uppifrån som direkt motverkar sitt syfte. Risken är stor att Bolunds och López’ förslag tas som intäkt för att ”inte ens namnsdagarna får vi ha kvar, snart tar utlänningarna över allt” av främlingsfientliga krafter. Det är lika korkat som att förbjuda nationalsången och svenska flaggor vid skolavslutningar.
Istället för att integrera människor med utländsk bakgrund stigmatiseras ytterligare de svenskar som känner att ingen lyssnar på dem. Den utvecklingen oroar mig mer än att alla inte får käka namnsdagstårta.
Förresten. Inte fan fick jag någon tårta i går.
Inlägg
3 kommentarer:
Namnsdagar är en grej som almanacksförlagen kan få besluta om tycker jag. Den som har bäst namn säljer flest, liksom.
MEN...
Jag tycker inte vi skall ha nationalsång på skolavslutningen. Inte för att inte stöta "oss" med "dem", för att det är dumt att hålla på med nationalistiska symbolhandlingar i den allmänna skolan. Tycker jag.
Låt dem som vill vifta flagga göra det i sina sammanhang.
Såg fö Walk the line igår. Mmmm.
Jag föredrar också skolavslutning utan nationalsång. Tycker dock att det blir fel när man gör ett nummer av att förbjuda sådant.
Jag håller med Kritan -- låt namnsdagarna bli en kommersiell fråga så löser det sig. Och vill lägga till att nationalsång nog är harmlöst, men inte att man firar avslutningar i kyrkan.
Skicka en kommentar