Det går undan. Vid tiden för det amerikanska presidentvalet 2004 fanns inte YouTube. När amerikanerna går till kongressval i dag, två år senare, är det efter en valrörelse där YouTube och andra arenor för medborgarjournalistik verkligen påverkat. Varje gång en kandidat öppnat munnen offentligt har han eller hon filmats, av proffs eller amatörer, och varje felsägning, groda eller näspetning har omedelbart lagts ut på nätet. Om detta talade bland andra folkpartiets Birgitta Olsson i Svt:s Gomorron Sverige i måndags.
Det positiva med den utvecklingen, menade hon (och jag håller med), är att den ökar väljarnas möjlighet att få en uppfattning om politiker lever som de lär. Det negativa är naturligtvis att vettiga människor kan komma att dra sig för att engagera sig politiskt om priset är att de bevakas och granskas 24 timmar om dygnet. Vi riskerar att få en ännu mer vattenkammad och slätstruken politikerkår än den vi redan har.
Jag tror att fördelarna överväger. Den allt råare tonen och den partiorganiserade smutskastningen vi lärt känna från tidigare amerikanska val kan jag vara utan. Men det är bara bra om vanligt folk med videokamera och dator bidrar till att politiken beskrivs från än fler infallsvinklar.
För övrigt ska ni inte missa P1 morgons ambitiösa kongressvalsajt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
1 kommentar:
You Tube är just nu hjälpmedel i undervisningen i musikhistoria. Varje lunch avslutas med att vi tillsammans kollar på något som står i kursplanen. Igår var det Rock the Casbah, idag Madness Our House. Those were the days... Kidsen kollar koncentrerat; fattas bara.
Skicka en kommentar