Inget bloggat på länge. Man kommer liksom av sig. Men ryktet om min död är överdrivet.
I förmiddags höll jag och Claes Hultling en föreläsning på Danderyds sjukhus för ett 40-tal läkarkandidater. Den tänkta rubriken var något i stil med ”Handikappades rättigheter”. Vi improviserade – och det gick bättre än förväntat. Doktor Claes är ju en rutinerad föreläsare, medan jag är en rookie i sammanhanget. Jag lånade lite av mig själv och det föredrag om patientbemötande jag höll i september. Hursomhelst, det var uppskattat och gav mersmak. Känner att jag skulle kunna göra mera sådant här, och den samtalslika formen funkad bra. Med lite bättre förberedelse kan det bli kanon.
Plockade fram julskivorna. Följande låtar går inte att komma runt:
Fairytale of New York – The Pogues
2000 miles – The Pretenders
Merry Christmas – The Ramones
Hard Candy Christmas – Dolly Parton
Christmas Time In Washington – Steve Earle
…annars är Kelly Willis och maken Bruce Robisons nya gemensamma album ”Happy Holidays” ett helgjutet album för den som vill ha julstämning utan trams och krusiduller.
På tal om Dolly. Jag har biljetter. Har jag skrivit det?
Var på bröllop i Göteborg förra helgen. Den eviga jämförelsen med Stockholm var ett givet återkommande samtalsämne på festen. Så här ligger det till, en gång för alla: Stockholm är tveklöst den vackrare staden av de två. Det vet alla som stått på Fjällgatan och tittat ut över Gamla Stan, eller tagit en promenad över Västerbron.
Men Göteborg har hamnen, en riktig hamn. När folk verkligen reste med båt gick fartygen härifrån till Amerika. Från Stockholm går båtarna till Mariehamn.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
Fan, vilken dröm det vore om en sån som du fick bli sommarpratare. Hissnande musikval, humor, och en allvarlig botten.
Det är nästan så jag startar en kampanj.
Nå.
Det är den tiden på året då man börjar fundera på hur man musiksätter den. De senaste åren har jag vid mitten av december gått till Smokestack Blues Records, numer på Norrbackagatan, och köpt gospel. Det funkar, tycker jag, bättre än "riktiga" jullåtar och klassiska julalbum som Presley eller Spector. Mindre glitter och mer innerlighet.
Det blev samma sak i år. Kom just hem med två plattor. En samling med The Dixie Hummingbirds, en underbar vokalkvintett, som man möjligen kan kritisera för att de är lite för allvarliga, men eftersom musiken är sammetslen så går det hem. Annars fanns det ju en lekfullhet, textmässigt, inom frikyrkorörelsen, där man blandade in aktuella företeelser i sakrala temata: Highway to Heaven är väl ett bra exempel. Inspelningarna med The Hummingbirds är gjorda mellan 1939 och 1952. Jag lyssnar nu, och det är lysande. I gränslandet mellan Spirituals och R'N'B.
Jag köpte också en svenskproducerad samling med The Four Internes, från North Carolina, och som inte alls var fyra, utan fem eller fler, men som ligger i samma sound och tid som ovan. Den har jag ännu inte lyssnat på.
Tidigare adventstider har jag köpt The Best of King Gospel, en fantastisk samling som jag verkligen rekommenderar, också i ett tidsspann mellan 40- och 50-tal. Eller Vee-Jay-samlingen Golden Age of Gospel, som är lite modernare och innehåller en del soulstänkare.
Ses!
Andra låtar jag gärna spelar till jul, även om de inte har någon direkt julkoppling:
Angels Don’t Lie – Willy DeVille
I Hope – Dixie Chicks
Spiritual – Johnny Cash
Mary Of The Wild Moor – Johnny Cash
Blott en dag – Freddie Wadling
Jag missade Dolly, men jag har biljetter till Kris Kristofferson.
Jag har bara en jullåt, och det är Helga Natt med Jussi. Den kör jag å andra sidan oavbrutet mellan 1:a advent och trettonhelgen.
Dolly ger väl extrakonsert i GBG för dem som inte har biljetter. Men vem vill åka dit? Sure, cool hamn men det räcker inte :)
/Avundsjuk Stork
Tack för tipsen på jullåtar! Jag får alldeles för lätt sura uppstötningar av dom som rullar på radion just nu.
Skicka en kommentar