tisdag, mars 7

Vår grundade mening suger igen. Med flera.

Nu knorras det igen i Mediesveriges Jurassic Park – Sveriges Radio. Bakgrunden är att SR ska minska personalstyrkan och i framtiden lägga ut en del programproduktion på fristående bolag. Precis som Sveriges Television, TV4 och alla andra stora medieföretag arbetar i större eller mindre utsträckning.
Som ett brev på posten kommer nu interna protester från väntat håll. Inte minst mitt gamla favorithatobjekt Vår grundade mening (här en post jag skrev i höstas) jämrar sig: Public service urholkas, programkvaliteten blir lidande, bara yngre journalister som är beredda att jobba för svältlön kommer att få chansen – och hur ska det bli med oberoendet?
Ja, hujedamig.

Jag blir så trött. Igen. Bland (i alla fall delar av) SR-folket är livstids anställning i radiohuset liktydigt med kvalitet och oberoende, som inte heller kan uppnås på annat sätt. Fristående produktionsbolag är ont. F-skattsedel är fult.

Om vi till att börja med slår fast att Sveriges Radio är till för lyssnarna och inte för att säkra försörjningen för en klase trötta journalister. Vad är det som säger att till exempel Meny, Pengar eller Boktornet inte skulle kunna göras av fristående bolag? Eller Vår grundade mening?
Att oberoendet skulle urholkas automatiskt för att produktionen sker externt är nys. Självklart bör inte ett bolag som producerar reklam för en stor bank också göra ekonomiprogram i P1. Men ett bolag som inte gör bankreklam kan naturligtvis göra ett sådant program.

Under våren börjar P4 sända Söndagsskolan, producerat av Peter Settmans bolag Baluba. Möjligen ett för lättviktigt program för att de skitnödiga gnällspikarna på P1 ska orka bry sig.
På SVT är man inte lika stalinistisk. I söndags sändes den utmärkta dokumentären Utmanaren om Fredrik Reinfeldt (det första av sju partiledarporträtt) – producerat av det fristående företaget Laika. Vad var det för fel på det? Att reportern Oscar Hedin skickar en faktura och inte får månadslön från SVT?

Sveriges Radio behöver förnyas. Många fast anställda är på väg att gå i pension. Att göra SR till något sorts journalist-AMS genom att nyanställa lika många vore vansinnigt. Om det är publiken och programmen som är det viktiga.

5 kommentarer:

Kritan sa...

Det kan finnas andra argument mot denna utveckling än att gamla slöfockar skall få behålla jobbet.

Jag tror att detta flyttar diskussionen om vad som är bra radio från redaktionerna till inköpsavdelningen. Och där råder ganska kortsiktiga ratingbaserade kriterier. Detta har redan drabbat SVT. Public Service enda kännetecken är snart att de får sina inäkter via apparatskatten.

Vi vänder på frågan; varför skulle inte NRJ in the morning kunna produceras av SR? Big Brother av SVT?

Redaktörn sa...

Om programledningen på SR och SVT sneglar för mycket på ratings och budgetar, tänker kortsiktigt och rentav sviker sitt public service-uppdrag är det just ett ledningsproblem och inget som vare sig blir bättre eller sämre för att man lägger ut produktion, eller låter bli.
Svagt och otydligt ledarskap är lika skadligt för en redaktionell organisation som det är för, låt säga, en skoldito.
En stark och kompetent SR-ledning – med ägarna bakom sig - kan leva upp till kraven på god public service oavsett hur programmen produceras. Men jag är övertygad om att kvaliteten blir bättre om man frigör pengar för flexiblare programproduktion.

Flera av treans, fyrans och femmans program produceras redan i SVT:s lokaler och med SVT:s teknik.

Lidbom sa...

Du skrev ungefär exakt det jag tänkte när jag lyssnade på det där inslaget. Jag väntade liksom på motpolen, men VGMs syfte var uppenbarligen att smula sönder alla för-argument.

Jag fattar inte frilansarna heller – vad är skillnaden mellan att sälja reportage till Sveriges Radio och till Sveriges Radio?

Ungefär lika korkat som borgarnas förslag att alla ska få en f-skatt vid födseln – f-skatt som är det enklaste med hela egenföretagar-grejen.

Om fler bolag lades ut på entreprenad kanske SR:s politiska perspektiv skulle kunna breddas lite också.

Min blogg har tekniska problem, därav detta ymniga och animerade inlägg.

tove sa...

det bisarra är främst två saker:
dels att det redan görs en hel del program på bolag för sr. bland annat flipper och roll on, som i alla fall jag tycker håller hög kvalitet.
dessutom finns det verkligen inget som säger att de som suttit på sr i 30 år skulle vara så inbitna public service eller journalistetiska anhängare. om någon bara kollade lite extra noga på flera av de fast anställda så skulle man lätt hitta på de ena och de andra övertrampen. man recenserar böcker som folk man känner skrivit, man tar emot relviga kakor från folk man sen ska granska osv.
jag säger inte att det blir bättre av att köpa i program från bolag, jag säger bara att det inte är säkert att det hålls en hög standard på den jivån bara för att man är sr-anställd.
och jag säger detta för att jag vet, för att jag jobbar där och har gjort i många år. både som ansätlld och som frilans. numera som frilans ihop med folk som är anställda. det går också utmärkt.

robert sa...

Vad jag finner mest märkligt, som jobbar som frilans, är att samtidigt som man fattar beslutet att lägga ut mer på frilansare och produktionsbolag så allokerar man inte ut pengar till det. Varför man allt som oftast möts av kommentaren "det är ju intressant men vi har inte råd". Eller "tyvärr, jag vet att det tar jättemycket tid å kraft att åka till Uzbekistan å göra ett reportage, och att det är riskabelt. Men vi kan inte betala dig mer än 5000 kr för drygt 12 minuter radio som du slitit ihop"