Varning! Denna text är extremt politiskt korrekt.

”Jag ogillar vad du säger men kommer med mitt liv att försvara din rätt att säga det”, sade Voltaire, och det är nog första och sista gången han citeras på den här bloggen.

Men i dessa dagar passar det att vara principiell och högtravande. För en gångs skull handlar det om riktigt viktiga, grundläggande, principer i det allmänna nyhetsflödet. I går återpublicerade flera stora europeiska tidningar Jyllans-Postens satiriska teckningar av profeten Muhammed. De flesta gjorde det som en markering och stöd för principen om yttrande- och tryckfrihet.

Die Welt, La Stampa och de andra gör – i ljuset av det som hänt - helt rätt. Det är faktiskt precis så tjusigt principiellt att yttrandefriheten måste försvaras – inte minst när den angrips av beväpnade flaggbrännare med ansiktsmask och dubiös agenda.
Det är möjligt att vår europeiska demokratisyn inte rakt av kan exporteras till hela den muslimska världen. Men att vi i Sverige eller Danmark eller vilket annat land som helst skulle åsidosätta grundläggande rättigheter för att de inte gillas av vissa människor är orimligt.
Det verkar också som om äpplen, päron, stat, kapital, princip och politik blandas samman i den här konflikten.
Så här ser jag på det:

Yttrandefriheten är och ska vara helig, okränkbar och i det närmaste total. Med undantag för till exempel hets mot folkgrupp, vilket det knappast handlar om här.
Vår och många andra länders yttrande- och tryckfrihet bygger på att det som sägs granskas och bedöms i efterhand, om så krävs i domstol – inte av politiker.

Hade Jyllands-Posten rätt att publicera karikatyrteckningarna? JA.
Var det rätt att göra det? NEJ. Teckningarna är dåliga, fördomsfulla och har troligen bidragigt till att öka fientligheten mot muslimer i det redan främlingsfientliga Danmark. Och det var knappast meningen.
Chefredaktörens veliga ursäkt har också gett de som hotat rätt, vilket Aftonbladets Anders Gerdin är inne på i dagens tidning.
Tryckfrihet är ett förtroende vi ger varandra i ett civiliserat samhälle och ska brukas med ansvar och respekt. Bara för att man har rätt att publicera skit behöver man inte göra det.
Jyllands-Postens publicering är ett stolpskott.

Den demokratiska världen har en pedagogisk uppgift att förklara hur en fri press fungerar – inte minst för oss alla här på hemmaplan. På så sätt kanske den här debatten kan göra lite nytta både långt borta och nära. Det är alltid läge att diskutera grundläggande fri- och rättigheter.
Jag har till exempel länge tyckt det är sorgligt att de svenska grundlagarna inte är några självklara bekantskaper för oss som bor här. Vet du vilka de är? Läs här.

Dansk flykting- och invandringspolitik ter sig helt sjuk. Om folk i Yemen, Irak och Gaza protesterade mot den och mobiliserade en bojkott av danska varor skulle jag ropa heja. Men det har inget med Jyllands-Posten att göra.

Hörde Dilsa Demirbag-Steen i radio i morse. Hon ställde den rättmätiga frågan om vad som ger just dessa (flaggbrännande osv) muslimer, av mer än en miljard världen över, rätten att göra sig till talesmän för en världsreligion?
Vill ni läsa vad Sveriges muslimska råd tycker gör ni det här.

Och så ger sig Abba-Björn in i debatten. Hoppla.


Håhåjaja. Och här hemma blir det kallare igen.