Konstapel Melin, del 2

Bloggaren Daniel har skrivit ett par kommentarer apropå mitt inlägg om Martin Melin och hans problem att hålla isär rollerna som privatperson och polis. Daniel är inte lika upprörd som jag och undrar bland annat:

”Hade det varit ok om Martin Melin, som polis eller bloggande privatperson, hade refererat samma samtal med en journalist som sedan tryckt uppgifterna? Eller ska vi avskaffa meddelarfriheten också?
Hade det varit ok om Martin Melin bloggat anonymt?”

Meddelarfriheten och källskyddet är hörnstenar i vårt samhälle och en förutsättning för en fri press. Vem som helst – även en polis – kan och ska kunna anonymt lämna information till journalister och andra utan att riskera obehag eller att bli avslöjade. Det sker ju också varje dag, tidningar får anonyma tips eller ger tipsare anonymitet.
Så – ja, det hade varit okej om Martin Melin tipsat eller bloggat anonymt.

Nu gjorde han inte det. Och då uppstår problem, eftersom Martin Melin har svårt att skilja på sina roller som polis (därtill känd) och privatperson. Det har nämligen vi andra också.
Det finns inga vattentäta skott mellan polis-Martin och pivat-Martin i ett sådant här fall. Och det spelar ingen roll om han bloggar, låter sig intervjuas eller skriver insändare.
Eftersom han är känd polis kan han inte i offentliga sammanhang (dit räknar jag hans blogg) ta av sig polismössan och säga ”det här säger eller tycker jag som privatperson, glöm att jag är polis”.
Hans trovärdighet och integritet som polis minskar.