Veckans vinnare: det världsomspännande datanätverket Internet. Ett drygt decennium efter genombrottet fortfarande förvånande okänt. Att det relativt enkelt går att spåra e-mail var till exempel en överraskning för en och annan på socialdemokraternas partikansli.
Att en mailinglista med ett drygt hundratal medlemmar inte kan vara en hermetisk tillsluten klubb fick några andra lära sig.
Och i dag fick vi ännu en lektion i vad en blogg är, och ännu ett exempel på hur jobbigt det kan vara att hålla isär offentligt och privat. När ska till exempel SSU-ledningen ställa upp bakom sina höjdare och när ska man ta avstånd och låtsas att man inte känner dem?
Jobbigt, jobbigt.
Eftersom den här bloggen till och med är långsammare än DN:s nyhetsredaktion kommer först nu Redaktörns tankar om det alla andra redan sagt allt om.
Elitlista.
Jag är inte upprörd. DN tar till patetiska brösttoner när Mustafa Can och Maria Schottenius mal på om vänskapskorruption och hur ohållbart det är att Anna Björkman bevakar Melodifestivalen, där Alexander Bard tävlar, när hon är medlem på hans elitlista.
Vojne, vojne. Och välkommen till verkligheten. Om folket på DN tror att elitlistan är det allvarligaste exemplet på att journalister umgås privat med dem de är satta att granska är det nog dags att dra huvudet ur arslet och se sig omkring.
Detta har bland andra Linda Skugge och Johanne Hilebrandt skrivit bitvis rätt underhållande om. Skugge upplyser dessutom om hur du startar din egen mailinglista.
Men. Hörrni Bard, Söderquist, Wästberg och andra lustigkurrar på elitlistan – vad är det för nivå ni jollrar på? Jag kommer aldrig mer att kunna läsa en text av Jan Söderquist utan att tänka på att hans uppfattning om humor och roligt skvaller är att skriva att DN:s Hanne Kjöller är "en dum jävla tjockis". Hur kul är det? Och om det inte ska vara roligt – vad ska det då vara? Kjöller själv biter ifrån bra i dagens DN.
Och i dag kommer Olle Wästberg på att han ska opereras och inte har tid att vara med på Bards lista. Pinsamt.
Det är en kall vinter. Särskilt om man står med brallorna nere.
Sedan har vi förtalsmailen från s-högkvarteret.
Stackars sossarna. Nu har de det inte lätt. Först målar de in sig i ett hörn med trestegsraketen
1. Förtalsmailen om Reinfeldt kan inte komma från oss.
2. Okej, de kommer från oss men det är inte någon viktig person som skrivit dem.
3. Okej, det är en viktig person som skrivit dem men det är knappt någon vi känner och han gjorde det ensam. Förresten, han var pappaledig också.
Nu följer dramaturgin i historien gamla kända mönster:
För sossarna gäller det att fjärma sig från den mailande medarbetaren och utmåla honom som a) ensam, b) oviktig och c) absolut ingen som stått nära Göran Persson och de andra höjdarna. Och d) hålla tummarna för att det verkligen är sant.
För medierna (och i viss mån moderaterna, men de måste vara försiktigare) gäller det att tvärtom visa att mailaren haft en nyckelposition, gräva fram protokoll och annat som minsann visar att han suttit vid Perssons sida vid den och den viktiga (gärna hemliga) konferensen och berätta hur få steg det varit mellan hans och Marita Ulvskogs tjänsterum.
Så här i sportlovstider är det inte heller svårt att köra vinkeln ”Kris – då åker NN på semester”. En gammal goding, vi har sett den förr. I dag med Marita Ulvskog i en ofrivillig huvudroll.
Till sist veckans SSU:are:
Tobias Gerdås, regionombudsman i Stockholm. Tobias har en ”privat” blogg där han bland annat roat sig med att snida till en fejkad valaffisch med Fredrik Reinfeldt och texten ”Rösta på din pedofil”. Kul, Tobias. Annat skoj på bloggen är att Tobias listar moderata lokalpolitiker som dömts eller misstänks för brott.
Gerdås och SSU-ledningen hade ett sjå i dag med att förklara vad han tycker privat och vad han tycker som SSU:are. Tobias Gerdås, lägg namnet på minnet – om tio år kan han vara minister.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar