torsdag, februari 23

Hoppas elefanten bajsar


Yours truly har varit ganska inaktiv på sistone, och det är ju inte bara vädret som gör en matt. Ta bara partiledardebatten i TV4 i söndags. Vämjeligt. Jag känner politikerföraktet växa och jag tycker inte om känslan. Allt är taktik och floskler, inget känns på riktigt.
Men som fenomen och show är det både intressant och underhållande så länge man bortser från att några av de här pajasarna styr och/eller ska styra landet efter valet.

Sådana här debatter är ju lika välregisserade som vilken cirkusföreställning som helst, man sitter där i publiken och hoppas att elefanten ska bajsa – så att åtminstone något oväntat händer.
Helt enligt läroboken svarade inte partiledarna egentligen på programledarnas frågor, utan på de frågor de i förväg bestämt sig för att de ville ha. På så sätt kunde till exempel den inledande frågan om hur man ska tackla problemet med ”köttberget”, det stora antalet 40-talister som ska tas om hand av ett alltför litet antal 70- och 80-taliter få svar som handlade om lite vad som helst. Ohly pratade om fler jobb i offentlig sektor, Maud O om småföretagare, Göran Hägglund om äldreomsorg och Reinfeldt om att en miljon svenskar står utanför arbetsmarknaden i ”Göran Perssons Sverige”. Det var bara att bocka av på klyschbingobrickan. Hur många ”vänsterkartellen” och ”stolt, men inte nöjd” hörde ni?

Torftigheten manifesterades sedan i den obligatoriska paneldiskussionen efteråt där tre – förvisso klipska – experter mest talar om det intressantaste i debatten. Nämligen just retorken, taktiken, klädval och formuleringar. Betydligt mindre talade de om vad partiledarna egentligen sade. Om de nu sade något.

Nej, det är inga vackra tankar som väcks i ens huvud. Fromt och naivt hoppas jag att det sägs mer viktiga och riktiga saker på lägre och mer jordnära nivå i politiken.

Men som sagt, ytan och de retoriska tricksen är kul. Jag har ägnat en stor del av mitt yrkesliv åt yta, and I’ve loved it. Det som skaver lite i mig under dessa dagar är att jag har så svårt att skilja på valrörelsen, OS och melodifestivalen.


Ps. Vill ni läsa något riktigt begåvat om det som alltid sägs vara en viktig valfråga – kolla in bloggen Kom till Kritan. Tipsa sedan närmaste skolpolitiker om att göra detsamma.

Inga kommentarer: