Jag har ett filter i kommentarsfunktionen som gör att alla inlägg går via min mailbox och inte publiceras förrän jag tittat på dem. Därav den eventuella förvirringen. Borde kanske ta bort den där funktionen.
Lisa – som bloggar på Matälskaren, läs den! – har skrivit en kommentar på mitt förre inlägg. Hon reagerar på Real groups annonsbojkott av kvällstidningarna och ser ”en uppenbar fara i resonemanget. Är det mer demokratiskt att annonsörerna sätter gränserna för vad som skrivs i tidningen?”.
Vad gäller annonsörers inflytande över tidningars och andra mediers innehåll finns flera sätt att se på saken. I mina ögon är det alltid ett både publicistiskt och kommersiellt självmål att låta annonsörer i detalj ställa villkor och krav på det redaktionella innehållet. De gånger man ser det är det nästan alltid i tidningar som redan från början håller en låg journalistisk kvalitet och redaktionell integritet.
Samtidigt är det självklart att annonsörerna påverkar innehållet – eller kanske rättare sagt förutsättningarna för innehållet. Väldigt mycket av den journalistik vi möter i tidningar och tv är en konsekvens av att det finns en annonsmarknad, inte tvärtom. Vi skulle inte ha resebilagor om det inte fanns några reseannonsörer, inga motorsidor utan motorannonsörer, inga hem- och inredningsmagasin utan mäklare och möbelannonsörer.
Som parentes vill jag påpeka att i dagspressen är morgontidningarna mer beroende av annonsörerna än vad kvällstidningarna (som har en jämnare fördelning mellan annons- och upplageintäkter) är.
Bakom nästan allt vi får oss till livs via medierna finns ett partsintresse, kommersiellt, ideologiskt eller politiskt syfte. Nyhetsflödets källor är sällan neutrala eller ”objektiva”.
Som journalister hör det till vårt jobb att förstå dessa sammanhang och samband och hantera dem. En utmanig för oss är att göra sambanden kända och tydliga för alla våra läsare, lyssnare och tittare så att de har möjlighet att själva tolka och filtrera det de ser och hör.
Att ondgöra sig över annonsbojkotter är att stoppa huvudet i sanden. Annonsörer är ju tvungna att annonsera lika lite som läsare är tvungna att köpa tidningar de inte gillar.
Till sist ett citat från en chefredaktör jag en gång jobbade med:
”En nyhet är något som någon vill dölja. Allt annat är textreklam.”
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Jag är inte mot annonsbojkotter när de grundar sig på solklara fall som uppenbara lögner om en person. Jag vill bara påpeka att bojkott är ett vapen som måste brukar med förstånd. Det är när det föreslås att en till största delen statsfinanseierad institution som Dramaten ska bojkotta för att en av deras anställda hängs ut som jag tycker att det börjar kännas konstigt. Jag är luttrad efter att ha sett utvecklingen på tidningar jag känner till. Kvällspressen blir allt gapigare eftersom de styrs av upplagesiffror. Magasinen allt mindre pålitliga eftersom annonsörerna styr alt mer.
Det är inte en gradskillnad från tidigare utan en artskillnad. Jag har slutat skriva för två tidningar. En för att en annonsör lade sig i mitt kritiska sätt att skriva. En annan för att redaktionen helt ogenerat lade in en annonsörs alkoholprodukter bland mina vintips. (Annars hade företaget dragit in annonsen.)
Lyckligtvis har jag inte alls belagts med munkavle på SvD.
En annan aspekt av den hårdhänta bevakningen av Persbrandt är att kvällstidningarna troligen hjälpt Dramaten sälja en del biljtter under hösten.
Det måste vara länge sedan en uppsättning av Fröken Julie fick så mycket press.
Skicka en kommentar