Är min blogg död? Nej, den bara luktar konstigt.

En vecka sedan jag skrev något nu. Illa. Jag borde naturligtvis kunna formulera mig om någonting. Helst ska man ju vara lite fyndig också. Har än så länge inte gjort någon allvarlig djupdykning i bloggträsket, men jag anar en värld av kunskap, svammel, engagemang och trams i en skön blandning. Säkert finns en massa etikettregler jag inte känner till och säkert bryter mot.

I P1:s Tendens i onsdags togs bloggfenomenet upp (lyssna här). Främst pratade man om politiker och mediekrönikörer som bloggar. Det sades att det just nu ploppar upp en massa socialdemokratiska bloggar, efter att borgarna legat i framkant hittills. Säkert blir 2006 års val det första bloggvalet där väljare men inte minst journalister och politikerna själva kommer att följa bloggandet noga.
På sätt och vis är det ju knasigt att människor med närapå obegränsad tillgång till media och olika debattarenor tycker att de behöver ännu mer utrymme. Resumés chefredaktör Viggo Cavling konstaterar att fler läser hans blogg med halvnonsens om vilka han träffar på krogen än has ledare där han skriver om seriösa saker. Intressant.

Nätet öppnar för en typ av kommunikation som både är enkelriktad och ger möjlighet till dialog.
I en blogg kan politikerna tala till punkt (om någon bryr sig är en annan sak), oemotsagda framföra sina budskap och också svara på utspel och kritik i media. Ungefär så resonerar Stockholms finansborgarråd Annika Billström (s) i Tendens.

Man kan fundera på om och hur bloggandet kommer att påverka den politiska journalistiken. Kanske kommer vi att få slippa det okritiska slentrianrapporteranet i de vanliga medierna eftersom så mycket dagligt politiskt tyckande finns åtkomligt på webben. Vilket vore bra.
Jag tror att blogganet kan bidra till en tuffare och hårdare politisk journalistik i radio, tidningar och TV. När politikerna skapar sina egna arenor på nätet och för ut sina budskap och gör sina utspel där måste nyhetsmedierna göra något annat, och gärna då mer av kritisk granskning och ifrågasättande. Bra, tycker jag.

Den senaste tiden har man ju börjat diskutera om granskningen av framför allt Laila Freivalds varit för hård. Och det kanske den har, i några enstaka delar. Men generellt tycker jag att den politiska journalistiken i Sverige snarare är för mesig.
Kanske kan Billström&Co med sina bloggar bidra till en tuffare gransknng, även om det inte var vad de tänkt sig. Döm själv. Här är några politikerbloggar:

Annika Billström (s)
Berit Andnor (s)
Roger Mogert (s)
Johan Forssell (m)
Torsten Lindström (kd)
Sven Otto Littorin (m)