Jag har fått lite reaktioner på det jag skrev om prettojournalister, svårsålda seriösa magasin och ont och gott i mediedebatten (ni får själva scrolla neråt och läsa, vet inte riktigt hur jag gör för att länka till kommentarerna).
Rektor skriver: ”Men det är väl för i helvete inte bara en hård ekonomisk verklighet som "tvingar" journalister på t ex Expressen att skriva skit? De vill ju det. Led de av detta skulle de kunna få jobb på vilken hemtjänst som helst, inbillar jag mig.”
Självklart är det inget som tvingar någon att skriva skit, på Expressen eller någon annanstans.
Och för egen del är jag begränsat förtjust i mycket av det som skrivs i alla möjliga tidningar eller syns i mängder av plattskallade tv-program. Det jag vill säga är att jag blir så trött på kollegor som från en rätt bekväm position rackar ner på andra journalisters arbete för att det enligt deras måttstock inte är fint nog.
När det gäller de ekonomiska förutsättningarna för alla journalister som får lön för sitt arbete kan man dela in medierna i tre kategorier:
1. De medier som finansieras av reklam- och/eller upplageintäkter. Hit hör Slitz, Dagens Nyheter, porrtidningen Private, TV4 m fl.
2. De medier som finansieras med offentliga medel eller licensmedel. Dvs Svt, Sveriges Radio, diverse tidningar med tidskriftsstöd osv.
3. De medier som helt eller delvis finansieras av någon som vill nå ut med ett visst budskap. Hit hör allt från fackförbundstidningar som Kommunalarbetaren, kundtidningar som Coops Mersmak eller mecenatfinansierade tidningar som magasinet Neo som kommer ut nästa år. I den här kategorin jobbar jag själv.
Obs att detta bara är en sortering efter finansiering, inte efter innehåll eller upplevd kvalitet.
Om, som Rektor är inne på i sin kommentar, det är ett fattigdomsbevis att tio gånger fler vill läsa om Mikael Persbrandt än om Angela Merkel är en annan historia.
Inlägg
1 kommentar:
Jo, men jag tror inte finansiering och drivkraft har ett absolut och rakt samband i alla lägen. Jag menar att det skulle kunna finnas två olika förhållningssätt inom samma finansieringsform:
a) Vi skriver/sänder vad som helst för pengar eller upmärksamhet.
b) Vi skriver det vi tycker är viktigt och hoppas att vi kan få detta att gå runt, och kanske till och med inbringa vinst.
Det är säkert knivigt att kategorisera olika medier rätt av med hjälp av indelningen, men enskilda reportage, löp samt journalister kan man definitvt diskutera på detta sätt. Sedan kan man väl kanske se att den ena typen av ingångsvärde är vanligare än den andra typen i en viss publikation. Och sen kan man ju värdera utifrån detta. Och en slutsats då behöver ju inte landa i vad som är "fiint" eller fult, utan vad som t ex är bra eller dåligt.
Skicka en kommentar