Varsågoda Sveriges Radio, ett nytt mediemagasin

Det ska fan vara chef på Sveriges Radio. Börjar man peta i något, ifrågasätter enstaka program eller andas något om att lyssnarna inte beter sig som för 25 år sedan kan man med tvåhundraprocentig säkerhet räkna med att den personal de eventuella förändringarna berör har gräddfil in på DN debatt där de bereds utrymme att spy galla över sina korkade chefer.

I går var det jag vet inte hur många SR-medarbetare som protesterade i DN. Både mot att en del enskilda program troligen läggs ner och mot att personalen/journalisterna inte fått delta tillräckligt i radions förändringsprocess.

Jag lyssnar mycket på radio, och nästan uteslutande på P1. Jag gillar mycket av det som sänds där, och kommer till exempel att sakna ett program som Konflikt om det läggs ner. Ett program som Vår Grundade Mening borde dock ha lagts ner/stöpts om för minst ett decennium sedan.

Nedskärnings- och nedläggningsdiskussioner av det här slaget följer sin givna dramaturgi, särskilt när det gäller public serviceföretagen.
Vi har på den ena sidan de onda cheferna som bara räknar lyssnar- eller tittarsiffror och helt maniskt söker den unga publiken.
På den andra sidan har vi sanningens vita riddare, journalisterna, som med dårars envishet hävdar att en minuts kortare sändningstid för just det här programmet (som för övrigt inte kan göras av andra människor på annat sätt) är ett direkt hot mot demokratin.

Jag har aldrig jobbat med radio professionellt, det finns säkert mycket som skiljer det från tidningsmakeri. Men som journalist och nyfiken lyssnare undrar jag en del.

Hur kommer det sig att så många av P1:s program sänds i så långa serier? Med få undantag går programmen året runt eller inte alls. I tv görs sällan fler än 12-15 avsnitt av något program och säsongstänkandet är etablerat. Måste till exempel Boktornet sändas året runt (jo, jag vet att de gör sommaruppehåll)? Måste till exempel Kropp & själ sändas varje vecka? Och kan man inte göra tio skitbra avsnitt av ett granskande mediemagasin och sedan återkomma med tio nya nästa säsong?

När det gäller P1 tycker även jag att det är trist om det nu är så att radioledningen stirrar sig blinda på lyssnarsiffror och vissa målgrupper. Sveriges Radio har en annan finansiering och ett annat uppdrag än de kommersiella stationerna och behöver inte snegla så nervöst åt sidorna.
Men om man inte mäter lyssnandet på något sätt, hur ska man då kunna bedöma det man producerar? Hur få lyssnare kan ett program i P1 ha och ändå leva vidare? Femtusen? Femhundra? Fem? Någonstans går gränsen, även om den är olika låg för olika program.

SR-ledningen har idéer om att ersätta kvart i femekot i P3 med ett annat nyhetsprogram, från P3:s nyhetsredaktion. Detta har orsakat ramaskrin bland personalen. Men vad är det som säger att samma nyhetsprogram måste sändas samtidigt i alla SR:s kanaler? SVT sänder ju inte Rapport i alla sina kanaler – och gjorde det inte ens under monopoltiden.
I dag tvingar Sveriges Radio den lyssnare som inte vill ha nyheter kvart i fem att lämna public service och söka upp någon av de kommersiella stationerna. Det borde oroa personalen.

Till sist mitt gamla favorithatobjekt Vår Grundade Mening, som läggs ned efter ett kvarts sekel. Det är inte en dag för tidigt detta gnälliga och förutsägbara program försvinner och ersätts av något annat.
När nyheten om VGM:s förestående hädanfärd kom ut häromveckan konstaterade Vassa Eggen att ”Vår grundade mening har helt enkelt inte handlat om media. Det har enbart handlat om journalistik och journalister”.
Media fyller en stor del av våra liv. Folk har massor av åsikter om det de ser och hör i media. Att då Sveriges Radios enda mediemagasin ska ha den snäva utblicken VGM har är orimligt.

Här kommer mitt kortfattade programförslag för ett VGM 2.0. Jag ställer det kostnadsfritt till radioledningens förfogande.
Programmet bör täcka medievärlden i vid bemärkelse utifrån ett mottagarperspektiv. Varför ser vi det vi ser och hör det vi hör i medierna? Journalistik, reklam och underhållning bevakas. Anslaget ska vara brett, det i media som väcker reaktioner hos många ska tas upp i programmet.

Några förslag på teman/ämnen:

Löpsedlar. Varför ser de ut som de gör? Får man skriva vad som helst på en löpsedel? Och säljer de verkligen några tidningar? Och varför finns inga löpsedlar i Norge? I ett sådant här program intervjuas erfarna löpsedelsmakare och aktuella uppmärksammade löp diskuteras utifrån olika synvinklar.

Varifrån kommer nyheten? En aktuell nyhetsstory spåras bakåt för att visa att det allt som oftast finns pr-folk och starka ekonomiska intressen bakom det vi ser i medierna.

Sveriges mest lästa tidningssidor. Familjesidorna är många tidningars mest lästa. Samtidigt är familjeredaktörskapet ofta ett lågstatusjobb.

Medieutbildningar överallt – men var ska alla jobba? Massor av ungdomar söker sig till gymnasiets medieprogram och andra medieutbildningar, på folkhögskolor osv. Men finns en arbetsmarknad som efterfrågar alla dessa utbildningar? Och hur bra är de egentligen?

Kan vi förbjuda sexistisk reklam? ”Sexualiseringen av det offentliga rummet” har diskuterats mycket på senare år och då och då hörs krav på lagstiftning. Men går det att förbjuda bort en viss typ av reklam utan att yttrande- och tryckfriheten naggas för mycket i kanten?


Voilá. Det är bara att sätta igång. Som programledare och redaktörer för detta nya mediemagasin i radio vill jag höra Martin Jönsson (SvD, fd chefredaktör på Journalisten) och Bernt Hermele (SVT, fd chefredaktör på Veckans Affärer och reporter på Resumé).