tisdag, september 5

Valåret 2006 är lallarnas år. Och politikerföraktets.

Ja, ojojoj. Det känns allt mer uppenbart att politiken erbjuder goda karriärmöjligheter för den som saknar omdöme och/eller större begåvning.
För vad är det vi hittar i partiernas organisationer, på nivåerna omedelbart under den absoluta toppen? Lallare. Folk som oftare kopplar in sin dator än den egna hjärnan.

Och veckans klang- och jubellallare alla kategorier är naturligtvis folkpartisten Per Jodenius, som tagit sig in i socialdemokraternas interna datanätverk och därmed troligen begått brott.
Jag vet ingenting om Jodenius, men han tycks ha gjort en snabb karriär i fp och beskrivs så här i efterhand som en påläggskalv inom partiet. Det kanske han var, men man ska komma ihåg att i sådana här lägen fungerar mediedramaturgin så att underhuggare beskrivs som toppnamn, smått blir stort.

Men oavsett om Per Jodenius lider av kroniskt dåligt omdöme eller om hans dataintrång är en enstaka härdsmälta får historien mig att undra vad det är för människor som befolkar politiken.
Partierna och deras ungdomsförbund har med åren fått allt svårare att locka medlemmar och aktiva. Det är nog en anledning till att vägen till höga positioner tycks ha blivit allt kortare. Lite elevrådserfarenhet, bra sittfläsk, lillgammal stil och god formuleringsförmåga verkar kunna ta en hur långt som helst.

Många pekar på den ideologiska utslätningen och trängseln i mitten som det främsta skälet till att årets valrörelse känns smutsigare än någon tidigare. Svenska Dagbladets Göran Eriksson är inne på det i dag, och påminner om Lars Leijonborgs högstämda prat från i våras om folkpartiets interna etiska regler som skulle garantera rent spel i valrörelsen. Nu har skiten träffat Leijonborgs egen fläkt.

Åter till de unga partikarriäristerna. Före detta cuf:aren Anders Averby luftar intressanta tankar i en artikel på aftonbladet.se. Han talar om en ”terriermentalitet” i de liberala ungdomsförbunden.
Ur Aftonbladets artikel:

”Han kallar centerns Cuf, folkpartiets Luf, miljöpartiets Grön ungdom och kristdemokraternas Kdu för "3000-persförbunden". - Det går väldigt snabbt att komma fram till en central position och känna sig lite viktig.”

Jag har själv ingen erfarenhet av att jobba i politiska eller ideella organisationer. Men den bild man får av organisationernas kompetens imponerar inte direkt. Jag ser framför mig en lite äldre kader partifunktionärer med klena kunskaper om modern informationsteknologi. Nu har de fått sällskap av yngre förmågor som sett för mycket på ”Vita huset” och bara tycker det är lattjo att snoka bakom fiendens linjer, sprida rykten på nätet och få uppmärksamhet i medierna. It’s all a game, och det trista är att den som spelar det bäst vinner valet.

Sedan kan man ju inte låta bli att undra hur det står till med kunskaperna om datasäkerhet både bland folkpartister och socialdemokrater. Minsta unge vet att man lämnar spår efter sig om man loggar in sig någonstans (eller för den delen bara besöker en hemsida) på nätet. Ändå har Per Jodenius och eventuellt andra använt folkpartiets datorer för sitt spioneri.
Hur dum får man vara?
För att inte tala om det socialdemokratiska snillet som – om de uppgifterna stämmer – lystrar till smeknamnet Sigge, har ”Sigge” som användarnamn och valt ”Sigge” som lösenord för att logga in sig på det nätverk där man bland annat kan hitta information om statsrådens säpobevakning.
Hur dum får man vara?

”Spionskandalen” är den allvarligaste affären hittills i valrörelsen. Men den är långt ifrån det enda lågvattenmärket. Minns ni de här?

Förtalsmailen om Reinfeldt

SSU:aren som jämförde Reinfeldt med en pedofil

Kdu-tjejen som försökte spionera på SSU

LO-ungdomarna som lät festivalbesökarna slå spik i de borgerliga partiledarnas huvud

Lattjolajban, tjo och tjim. Veckans grattis till Per Jodenius, som både lyckats skada det egna partiet och alliansen och öka politikerföraktet.

2 kommentarer:

FredrikH sa...

Bra kommentar ang kompetenser, skrämmande hur klantigt allt gjorts (logg-in uppgifter, använda egen dator osv) och jag håller med om att det nog inte är de allra mest begåvade som drar sig till politiken. Helt enkelt för att det lönar sig bättre och öppnar fler möjligheter att gå cooperate.

Vinlusen sa...

Hej Fredrikh,
Håller med dig om att Redaktörn som vanligt har skrivit klokt och bra.
Däremot är jag inte säker på att jag håller med dig om att det generellt skulle vara mindre begåvade personer som söker sig till politiken. Det kanske är fråga om en delvis annan sorts begåvning än den som krävs i näringslivet. För jag antar att det är näringslivet du menar med det svengelska uttrycket "gå cooperate" som du använder. Den där platsen platsen där "det lönar sig bättre" och där det öppnas "fler möjligheter". Jag tror dessutom att du menar "corporate". Det kan vara så att man dras till näringslivet för att man vill tjäna deg. Det kan också vara så att man dras till politiken för att man vill förändra. Det finns naturligtvis också andra skäl. Men vad jag vill ha sagt är att "begåvning" kommer i många olika skepnader och att dessa inte alltid är inbördes utbytbara.
Men vad vet jag?