Punkt SE

Så vad ska man säga om Punkt SE, Aftonbladets och Schibsteds intåg på gratistidningsmarknaden? Jag gillar den på många sätt. Punkt SE känns som något annat än Metro och City och formatet är kaxigt.
Tidningens mix känns egen, och många kommer att fnysa åt de extremt korta artiklarna och den tonvikt som verkar läggas på sport, nöjen och evenemang snarare än traditionella nyheter – även om Punkt SE till skillnad från storebror Aftonbladet och Expressen faktiskt har vinjetterade utrikessidor.
Punkt SE inbjuder till interaktivitet och läsarnas egna vimmelbilder i tidningen och på nätet kan nog tilltala många yngre (och det är ju dem alla vill nå nu för tiden).

Joachim Berner (fd chefredaktör på GP, DN och Expressen) och medieforskaren Ingela Wadbring recenserade tidningen i P1 Morgon i morse (lyssna här). Berner fick frågan om Punkt SE kunde ge läsarna någon kvalitet och fördjupning – och svarade klokt:
”Vad är kvalitet? Jag tror att kvalitet när det gäller publicistiska produkter är att det finns en tanke, att det finns en idé, och den här tidningen har en idé”.

Grafiskt har Punkt SE tydliga kopplingar till både nätet och Aftonbladet, och jag tycker nog att de är lite för tydliga när det gäller det senare. Utan att vara något formgivningsorakel tror jag Punkt SE skulle vinna på att fjärma sig lite mer från modertidningen. Eller rättare sagt, Aftonbladet skulle tjäna på det. Många känner nog som Ingela Wadbring uttryckte det i P1 i morse: ”Man får ett halvt Aftonbladet gratis”.

Hur många är beredda att fortsätta betala nio kronor för den andra halvan? På sikt allt färre. Det vet man på Aftonbladet, och det var därför vi fick en ny dagstidning i morse.