Ett drygt år har gått sedan han tog över som chefredaktör på DN. På tidningen är många medarbetare besvikna, i alla fall enligt Tove Lefflers reportage i dagens Medierna i P1. Thorbjörn Larsson är osynlig på redaktionen, är aldrig med på några morgonmöten och har inte ställt sig på något skrivbord och eldat massorna till stordåd. Vilket tycks vara vad många hoppats på och förväntat sig.
Skarpe Vassa Eggen-Lidbom intervjuas också i reportaget. Han hade också förväntat sig mer efter Larssons tillträde. Thorbjörn Larsson har förändrat det som varit enkelt att förändra, menar Lidbom. Lite färgplattor, sifferbetyg i recensioner och sådant. Medan till exempel DN:s ekonomidel blivit ett schizofrent mischmasch som varken tycks vända sig till vanligt folk eller marknaden.
Och jag som tänkt skriva om DN:s uppryckning under året som gått. Jag har ingen som helst inside information och övertolkar säkert massor – men jag tycker mig i alla fall se Larssons hand bakom en rad förändringar och förbättringar. Här är några:
- Mitt intryck är läsaraktiviteter av olika slag numera får en mycket tydligare återkoppling i tidningen. Då och då kan vi se och läsa om hur ”DN-läsarna bjöds på smygpremiär”, ”DN:s korrespondenter mötte läsarna” osv. Ibland med Larson själv på bild tillsammans med någon läsare. Ett självklart sätt att redaktionellt stötta varumärkesarbetet.
- Piggare nyhetsredigering. Under de första tabloidåren såg DN bedrövlig ut, inte minst nyhetssidorna. Sedan Larsson tog över är skillnaden milsvid. Artiklarna är kortare, man jobbar aktivare med faktarutor och andra tillägg, det känns som att man i större utsträckning än tidigare vinklar på person och små grafer, plattor och andra moment höjer tempot på sidorna,
- Sifferbetygen. Kan tyckas vara en liten detalj, men det tycker inte jag. Som sista stora tidning i landet införde DN en betygskala för sina recensioner (naturligtvis inte för de tunga recensionerna av dramatik, litteratur, konst och annat på de fina kultursidorna – ha! Det skulle allt se ut, det (obs ironi)) för en tid sedan. Förutom att recensionerna blir tydligare och mer vägledande ger det DN samma typ av exponering i till exempel bioannonser som de andra tidningarna haft länge med sina tärningsprickar, plus och getingar.
- Helgsatsningarna. Svenskans bilagor N och K kompletterades i fredags med nya Min Helg. DN kontrar med ny söndagsbilaga och nöjes- och boktema på fredagar respektive lördagar. ”Din helg börjar i dag” deklarerade DN på ettan i går fredag. Jag som trodde att DN:s helger börjar på torsdagar, dit man ju skyfflat undan På Stan.
Undrar hur länge På Stan överlever förresten. Känner jag Thorbjörn Larsson rätt gillar han den inte.
Skarpe Vassa Eggen-Lidbom intervjuas också i reportaget. Han hade också förväntat sig mer efter Larssons tillträde. Thorbjörn Larsson har förändrat det som varit enkelt att förändra, menar Lidbom. Lite färgplattor, sifferbetyg i recensioner och sådant. Medan till exempel DN:s ekonomidel blivit ett schizofrent mischmasch som varken tycks vända sig till vanligt folk eller marknaden.
Och jag som tänkt skriva om DN:s uppryckning under året som gått. Jag har ingen som helst inside information och övertolkar säkert massor – men jag tycker mig i alla fall se Larssons hand bakom en rad förändringar och förbättringar. Här är några:
- Mitt intryck är läsaraktiviteter av olika slag numera får en mycket tydligare återkoppling i tidningen. Då och då kan vi se och läsa om hur ”DN-läsarna bjöds på smygpremiär”, ”DN:s korrespondenter mötte läsarna” osv. Ibland med Larson själv på bild tillsammans med någon läsare. Ett självklart sätt att redaktionellt stötta varumärkesarbetet.
- Piggare nyhetsredigering. Under de första tabloidåren såg DN bedrövlig ut, inte minst nyhetssidorna. Sedan Larsson tog över är skillnaden milsvid. Artiklarna är kortare, man jobbar aktivare med faktarutor och andra tillägg, det känns som att man i större utsträckning än tidigare vinklar på person och små grafer, plattor och andra moment höjer tempot på sidorna,
- Sifferbetygen. Kan tyckas vara en liten detalj, men det tycker inte jag. Som sista stora tidning i landet införde DN en betygskala för sina recensioner (naturligtvis inte för de tunga recensionerna av dramatik, litteratur, konst och annat på de fina kultursidorna – ha! Det skulle allt se ut, det (obs ironi)) för en tid sedan. Förutom att recensionerna blir tydligare och mer vägledande ger det DN samma typ av exponering i till exempel bioannonser som de andra tidningarna haft länge med sina tärningsprickar, plus och getingar.
- Helgsatsningarna. Svenskans bilagor N och K kompletterades i fredags med nya Min Helg. DN kontrar med ny söndagsbilaga och nöjes- och boktema på fredagar respektive lördagar. ”Din helg börjar i dag” deklarerade DN på ettan i går fredag. Jag som trodde att DN:s helger börjar på torsdagar, dit man ju skyfflat undan På Stan.
Undrar hur länge På Stan överlever förresten. Känner jag Thorbjörn Larsson rätt gillar han den inte.
Inlägg
4 kommentarer:
Men handlar det inte om att Larsson gör kvällstidning av DN? Och att det gillar man inte om man inte gillar kvällstidningar?
Alltså, kortare artiklar och mer vinkling på person sker ju, i stor utsträckning, på bekostnad av förklaringsvärdet. Sifferbetyhen likaså. Tempot höjs, visst, men är det automatiskt en bra grej?
Tidningssverige blir fattigare om utvecklingen polariserar förhållningssätten ytterliggare. Alternativet till långa, oläsbara texter måste inte automatiskt vara att "Kalle Kalsing ger Szcymborskas nya tre getingar". Om man säger.
Hej Kritan!
Nja. Jag tycker inte att DN håller på att bli en kvällstidning (jag gillar i och för sig kvällstidningar, vilket då och då framgått här på bloggen). Däremot tycker jag att den blivit en bättre tabloid, med det tempo, den dynamik och de textlängder som formatet kräver – och vinner på.
I mina ögon måste en tidning med ambitionen att nå och vara relevant för många människor, som DN, också vara tydlig i sin journalistik. Då är det bra med sifferbetyg och personvinklar. Sifferbetyg står inte i motsats till resonemang, att vinkla på person är inte per automatik ytligt eller snaskigt. Att berätta om hur en enskild människa har det är ofta en utmärkt utgångspunkt om man vill förklara ett större sammanhang. Jobbar ni inte så i skolan emellanåt?
Tycker du själv att DN blivit sämre? På vilket sätt?
Jo, jag tycker att sifferbetyg står i motsats till resonemang. Det blir sifferbetygen man lyfter fram (puffar med?) och det är dem andra citerar, och det vet man. Och lägger sig platt.
Däremot har du såklart rätt när det gäller att utgå från en person i berättande; men det var inte så jag läste ditt inlägg, vilket naturligtvis byggde på mina förutfattade meningar.
Jag läser inte DN. Det finns (fanns) ett anslag av att vara RÖSTEN som berättar HUR DET ÄR som jag finner otroligt tröttande. När man är en textproducent bland andra. Så jag läser SvD. Och Redaktörn.
Jag läser också hellre SvD. Och tycker fortfarande att DN har för mycket av Ministeriet För Nyhetsflrmedling över sig. Pompös, skitviktig och sällan överraskande.
Men tidningen har blivit bättre.
Skicka en kommentar