På utflykt i kultuuuren

I går var jag på urpremiären på Lucas Svenssons Blottare och Parasiter på Dramaten. Det hela var långt, segt och rätt obegripligt. Kände mig lite för billig och grund för skånsk landsbygdsincest med Vietnamkriget som fond. Men när jag läser recensionerna i dag ser jag att det är fler än jag som är tveksamma.
Nåväl, Simon Norrthon var bra.

Jag har varit på några Dramatenpremiärer tidigare och ibland slagits av hur delar av publiken beter sig under föreställningen. Antar att många är inbjudna teatermänniskor och kompisar med skådisar, regissör eller andra inblandade. Hursomhelst. Ridån hinner knappt gå upp innan flera i publiken skrattar hysteriskt åt nästan vad som är sägs från scenen. Visst, föreställningen har enstaka komiska poänger (Norrthon igen) men modersmord, incest, napalm och självmord är i alla fall inte min definition på skrattfest. Jag skulle tro att den ordinarie publiken, utan teaterpolarna, inte garvar lika mycket och lika nervöst.

Efteråt verkar det ha varit fest några trappor upp på Dramaten. Fönstren mot Riddargatan stod öppna. När vi packade in oss i bilen hördes någon inifrån ropa: ”Då var det över” och ”Att vaaara eller icke vaaara”.
Sedan åkte vi hem till förorten.