Jag är ingen konstexpert. Men visst är det väl så att bra konst väcker känslor, får oss att fundera, reflektera, diskutera, reagera? Det gäller förvisso en del dålig konst också, men bara genom att väcka någon typ av känslor har ju även den en sorts kvalitet. Antar jag.
Performancekonstnären Itziar Okariz kommer till Umeå i maj för att framföra verket ”Mear en espacios públicos o privados” på MADE-festivalen på Norrlandsoperan. Det är en månad kvar dit men debatten om hennes verk är redan i full gång.
Performancekonstnären Itziar Okariz kommer till Umeå i maj för att framföra verket ”Mear en espacios públicos o privados” på MADE-festivalen på Norrlandsoperan. Det är en månad kvar dit men debatten om hennes verk är redan i full gång.
Moderata kommunalrådet Anders Ågren har gått i spinn och förfasar sig över att ”det är våra skattepengar (10 000 + reseersättning, min anm) som finansierar eländet. Det här verkar bli en riktigt pinsam övning för Norrlandsoperans räkning”, skriver Ågren på Västerbottens-Kurirens hemsida.
Aftonbladet har hängt på och i skrivande stund har drygt 43 000 tyckt till om verket på tidningens hemsida.
Det är nästan komiskt att läsa Anders Ågrens fantasilösa tirader. Man kan ju tycka att han borde glädjas åt hur mycket uppmärksamhet ett kulturarrangemang i hans kommun får i lokal- och riksmedia. Tiotusentals människor diskuterar rentav själva konstbegreppet. Det är ju kanon.
Aftonbladet har hängt på och i skrivande stund har drygt 43 000 tyckt till om verket på tidningens hemsida.
Det är nästan komiskt att läsa Anders Ågrens fantasilösa tirader. Man kan ju tycka att han borde glädjas åt hur mycket uppmärksamhet ett kulturarrangemang i hans kommun får i lokal- och riksmedia. Tiotusentals människor diskuterar rentav själva konstbegreppet. Det är ju kanon.
Istället ramlar Anders Ågren ner i ett puckoresonemang som i princip går ut på att ”sånt här” a) inte är konst och b) därför absolut inte ska stöttas med skattemedel.
Vad som är konst i Anders Ågrens ögon vill jag helst inte tänka på eftersom jag gissar att risken är stor att jag skulle gäspa käken ur led.
Då är det på sätt och vis lättare att diskutera hur – om alls – kultur ska skattesubventioners. En ganska enkel och konsekvent ståndpunkt är att kulturen får klara sig själv, på marknadens villkor. Det kanske Anders Ågren tycker innerst inne. Men hur mycket kultur och av vilken sort skulle marknaden orka bära i Umeå? Ska utbudet utanför Stockholm enbart bestå av Robert Wells?
Jag tycker det är rimligt att kultur, precis som idrott, kan få stöd med offentliga pengar. Och det är klart att våra folkvalda politiker ska hålla i plånboken. Men de ska inte pilla i detaljer i den löpande verksamheten. Då gör de bara bort sig, precis som Anders Ågren (även om jag inte är säker på att han begriper det själv).
Om Anders Ågren inte gillar verksamheten inne på Norrlandsoperan får han väl försöka påverka den när det är dags att besluta om anslag dit.
Jag antar att Anders Ågren har ett tjänsterum på kommunen. Troligen hänger det skattefinansierad konst på väggarna, kanske värd mer än 10 000 kronor. Ska skattepengar gå till sådant? undrar jag. Vad säger Ågren själv?
Javisstja. Jag har slarvat och inte berättat vad Itziar Okariz verk består av. Hon pissar på scenen.
Läs historien hos Västerbottens-Kuriren.
Läs Anders Ågrens inlägg på VK:s debattforum.
Mer om MADE-festivalen här.
Inlägg
4 kommentarer:
Om valet står mellan självbärande Robert Wells och skattefinansierat pissande vet i alla fall jag vad jag skulle välja.
- Johan (fd umebo)
Okej, låt höra.
Själv är jag inte lika säker.
Tja, eftersom du frågade:
om evenemanget inte finansieras av skattemedel struntar jag fullständigt i om det är soloframträdande av Luciano Pavarotti eller om det är Gert Fylking som fjärtar fram Beethovens femma.
Om skattebetalarna däremot står för pengarna kan man ju tycka att evenemanget i fråga dels ska nå en viss verkshöjd och dels uppskattas av en ansenlig proportion av dem som faktiskt betalar för det.
Om någon kom hem och pissade på mitt vardagsrumsgolv skulle jag ringa polisen, inte betala dem pengar. Varför skulle situationen vara annorlunda bara därför att det är många som tvingas betala och inte bara en?
När det gäller icke-subventionerad kultur håller jag helt med dig. Så länge ingen far illa tycker jag att folk får göra vad de vill och kalla det konst, Rhapsody in rock eller underhållning.
Och jag tycker absolut att man kan ifrågasätta till vilka verksamheter våra skattepengar går. Men bedömningarna måste göras utifrån någon sorts helhet, inte enskildheter.
Det är möjligt att till exempel Norrlandsoperan eller den här festivalen inte borde få lika stora anslag nästa gång det är dags att fördela skattepengar, men då ska politikerna ta ställning till verksamheten som helhet och inte säga ja eller nej till enskilda verk eller aktiviteter. Lika lite som de ska lägga sig i hur en hockeytränare lägger upp taktiken för sitt lag även om det sker i en skattefinansierad ishall.
Magnus Aspegren, vd för Norrlandsoperan, var inne på det här spåret när han debatterade med kommunalrådet Anders Ågren i P1-morgon i morse (6/4).
Oavsett vad man tycker om Itziar Okariz och hennes verk har hon i alla fall lyckats få massor av människor att tala om konst och kultur. Det är mer än man kan säga om mycket annat våra skattepengar går till.
Skicka en kommentar