Webbjournalistikens verkliga kalkongenre är livebloggen. I kväll har Aftonbladet.se:s Torbjörn Ek rapporterat direkt från genrepet inför melodifestivalen i Helsingfors. Ungefär var tredje minut har Torbjörn lagt ut ögonvittnesskildringar av den här typen:
”Sitter i presscentret och kollar den här gången för att få koll på hur det ser ut i tv-rutan. Bloggar så mycket jag hinner!” (20.06)
”Letternas höga hattar sitter där de sitter. Varken mer eller mindre.” (21.04)
”Bulgarien ylar som de ska. Inget att anmärka på, men heller inget att tillägga.” (21.32)
Känns lite som när Kurt Olsson lämnade en smattrande rapport från en broöppning. Det skrivna direktreferatet är nog inte Internets framtid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Det tror jag iofs just är vad det är - på nåt sätt så är väl Twitterfunktionen meningsfull utifrån detta. Men det handlar väl snarare om att faktiskt kunna sin sak: att verkligen skriva något som är relevant och inte bara för att på nåt sätt "bevisa sin existens".
Liverapportering kan funka. The Guardian har rätt roliga liverapporter från engelska ligan. Förutsätter iofs att man är fotbollsintresserad. Men ändå. Har tyvärr inget exempel, ni får lita på mig.
Kanske har jag klokare läsare än jag förtjänar. Jag kanske är ute och cyklar. Men måste man inte vara bra fanatisk för att följa en fotbollsmatch via realtidsreferat på en blogg? Att kolla resultat, vem som gjort mål osv är ju en sak. Blogginlägg av typen ”Nu är det inkast för Elfsborg” en annan. Väl?
Eftersom min tv ballat ur kanske jag borde ge Aftonbladets schlagerblogg en chans i kväll.
Just the Guardians skrivna matchreferat brukar faktiskt fungera riktigt bra tack vare iaktagelseförmåga, torr humor och viss språklig elegans. För att följa till exempel Sirius på svenskfotboll.se krävs aningen mer fanatism men jag kommer nog ändå att sitta där och undra varför uppdateringarna dröjer i morgon kväll när det är dags för Sylvia hemma.
Skicka en kommentar