torsdag, mars 11

En dubbel förolämpning

Så här skriver jag i dagens Stockholm City (100311):

Det här är året då Stockholm skulle bli Världens Mest Tillgängliga Huvudstad. Tar jag mig ut på stan i min elrullstol är det lätt att konstatera att det där löftet politikerna gav för tio år sedan var ett stort skämt. Tunnelbana och buss är bara att glömma, trottoarerna är rena hinderbanorna och hela Gamla Stan med sin gatsten är i praktiken avspärrat område.

Ett decennium räckte uppenbarligen inte. Nu ger samma politiker sig själva ytterligare fem år för att nå målsättningen.

Det känns inte bara som en förolämpning, det känns som två.

Jag och tusentals andra funktionshindrade i Stockholm är inte bara utestängda från stora delar av vår stad och dess utbud. Vi är också människor som politiker kan tycka synd om och välvilligt lova förbättringar och därigenom själva framstå som Goda utan att de riskerar några kännbara konsekvenser när löftena inte infrias. För vi är många, och vi är svaga. Vi är det perfekta politiska pyntet.

Att på riktigt göra Stockholm till världens mest tillgängliga huvudstad kostar säkert en del pengar. Men framför allt kräver det politiskt mod, och inte bara från stads- och landstingshusen utan också från riksdag och regering. Menar man allvar krävs en tvingande lagstiftning som gör det omöjligt – eller åtminstone mycket dyrt - för en kommun eller ett företag att stänga mig ute från en lokal, en skola, en butik eller en restaurang bara för att jag sitter i rullstol.

Jag vet inte om det modet finns hos makthavarna. Men jag vet att jag är trött på tomma löften, politiskt joller och tycka synd om-attityd. Det är inte synd om mig. Jag vill inte ha några särlösningar eller klappar på huvudet. Jag vill åka buss.


4 kommentarer:

Anonym sa...

word!

Sofia Nilsson sa...

Oj! Helt rätt! Alla ska få åka buss som vill. Bra skrivet!

Anonym sa...

Bra skrivet.
Jag undrar vilka poitiker det är som nu framför "det nya löftet" dvs samma löften som vi fått förut.
Skillnaden är väl att den här gången så ska vi göra ingenting på fem år istället för ingenting på tio år. Och det är ju jättebra, för hur dåligt resultatet än blir så kan det ju knappast bli sämre än det var innan, åh den gången hade de ju dubbelt så lång tid på sig. Jag blir så trött.

Vem eller Vilka har formulerat det nya målet/målen? Var hittar jag dokumenten där riktlinjerna och målformuleringen finns?


/Petronella

Kritan sa...

Bra. Såklart.