Jag känner inte Nina Muhonen särskilt väl. Men vi har träffats då och då undrar de snart tio år som gått sedan jag bröt nacken. Nina har varit skadad i ungefär 14 år och har en något högre ryggmärgsskada än jag – hon är också totalförlamad men är dessutom respiratorberoende. Utan maskinen hon är kopplad till dygnet runt dör hon.
Nina är en av mina idoler. Hon har visat och visar att det går att leva ett innehållsrikt och värdigt liv även med ett mycket omfattande funktionshinder, och hon visar det utan att hymla med att livet också kan vara jävligt tungt ibland. Hon har varit och är en inspirationskälla för mig, en sådan som jag själv hoppas kunna vara för andra som delar Ninas och mitt öde (vet inte om jag tror på något sådant förresten).
I dagens Svenska Dagbladet intervjuas Nina och berättar bland annat om sin syn på dödshjälp. Hon har klockrent rätt.
Inlägg
2 kommentarer:
Ja, verkligen! Nina har "klockrent rätt".
Det är först när man ställs inför en konkret situation, såsom den Nina m.fl. har ställts inför, som man bör och kan uttala sig.
Men om man vet at slutet på ens liv inte blir annat än en kamp och plåga som för kvinnan som fick stänga av sin respirator så fattar jag att man vill...
Skicka en kommentar