Hägglund, Costello, Virtanen, Stranglers...jag kan inte tänka klart

Nej, nej, nej – varför kan inte världen vara en enkel plats där allt är som vi förväntar oss, schablonerna stämmer och fördomarna bekräftas?
Det vore ju så mycket lättare då. Men icke.

I går närapå rämnade min världsbild, eller i alla fall min rätt bekväma förutfattade mening om kristdemokrater.
Kd:s partiledare Göran Hägglund var gäst hos Fredrik Virtanen i TV8 och hade ombetts ta med sig sina favoritskivor.

Och Hägglund skrällde. Följande album radades upp: My Aim Is True – Elvis Costello, Some Girls – Rolling Stones, Dark Side Of The Moon – Pink Floyd och Porgy And Bess – Miles Davis. Möjligen hade han med sig någon till som jag missade i förvirringen.
Miles och Pink Floyd kändes inte så otippade, men Costello (som ju nästan är Gud) och Stones – yes! Plötsligt står det klart: Partiledarsveriges bästa skivsamling finns i Bankeryd.

Inte nog med Costello och Stones. Hägglund namedroppade också Clash och Stranglers, vars klassiker Sverige kunde tjäna som kampsång för borgarna.
Det här kan ge välbehövligt bränsle till alliansen.

Förra veckan avslöjade Maria Wetterstrand att hon är Bowie-fan. Det tyder ju på viss klass. Annars anar man att det är lite si och så med musiksmaken hos partiledarna.
Jag har dristat mig till att gissa de övrigas favoritartister:

Lars Ohly – Bob Dylan.
Göran Persson – Frälsningsarméns orkestrar.GP har ju deklarerat att han gillar Han har öppnt pärleporten och den typen av hits.
Peter Ericsson – Creedence Clearwater Revival.
Lars Leijonborg – Tommy Körberg.
Maud Olofsson – Jerry Williams
Fredrik Reinfeldt – Bryan Adams

Eller vad tror ni?