He’s going down – om Danielsson, Gerdin och Drevet

Det är inte ofta vi får se exempel på så tydlig kampanjjournalistik som i fallet Aftonbladet vs Lars Danielsson, statssekreterare och Göran Perssons närmaste man. Bladets muckraker Richard Aschberg har ångan uppe och langar dagligen upp nya avslöjanden om Danielsson. Som ju uppenbart har ljugit om vad han gjorde på annandagen 2004.

Dagens story rör dock inte Danielsons agerande vid tiden för tsunamikatastrofen, utan hans flitiga flygande med regeringsplanet. Det har naturligtvis inget med tsunamihanteringen att göra – men mediedramaturgiskt här och nu spelar det ingen roll. Aftonbladet kommer inte att ge sig förrän Danielsson lägger korten på bordet eller avgår. Tidningen räknar ju bokstavligen dagarna, och jag kan inte se att Danielsson har en tillstymmelse till chans att komma undan.

Drevjournalistik har sina obehagliga inslag och LD känner sig säkert som ett jagat djur. Men ibland är det rätt att drevet går. Det är inte rimligt att en landets mäktigaste män ska få komma undan med lögner när det rör sig om så viktiga saker.

Jag tror att han går ganska snart, det blir presskonferens och Göran Persson kommer att beklaga förlusten av en kompetent medarbetare och förklara avgången med att trycket från media varit orimligt hårt mot Danielsson och hans familj och att han (GP) har full förståelse för att Lars Danielson på egen begäran lämnar sitt jobb.
Simsalabim. Efter ett halvår eller så blir det generaldirektörsutnämning.

Det jag egentligen tänkt skriva om är Anders Gerdin (Aftonbladets chefredaktör) och hans steg in i debatten. Jag skrev en snutt om det häromveckan efter det att Gerdin i en egen krönika lanserat granskningen av Danielsson.
Jag gillar att Anders Gerdin går ut och tar plats och deklarerar att han och Aftonbladet tar ställning. Jag tycker också att det är smart.

Ingen av de stora stockholmstidningarnas chefredaktörer håller någon särskilt hög profil eller gör sitt ansikte till tidningens. De ger sig ytterst sällan in i diskussioner som inte direkt rör den egna tidningen. Expressens Otto Sjöberg är närmast folkskygg.

Här finns ett tomrum att fylla för den som vill stärka sitt eget och sin tidnings varumärke. Det ser ut som att Anders Gerdin (som i sig inte är någon stor debattör eller särskilt förfinad publicist) tänker fylla åtminstone delar av det tomrummet.
Och det är bra. En tidning som inte bara på ordinarie tyckarplats tar ställning som tidning under en tydlig chefredaktör kommer att vinna i förtroende hos läsarna.

Tror jag.