Macho - direkt från elevrådet

I fredags fick man tidningen Macho (som också har en hemsida) på köpet med Aftonbladets bilaga Klick. Tolv sidor, varav tre annonssidor. Tidningen ges ut av Adami media (som ligger bakom tidningen Gringo) och ska åka med som fripassagerare i Klick var fjärde vecka.

Jag vet att jag inte är i målgruppen och det är möjligt att jag är ungefär hundra år för gammal för Macho. Men – inte är väl det här särskilt bra?
Jag antar att Aftonbladet ställer upp med tryck och distribution i utbyte mot lite politisk korrekthet som motvikt till försäljningssuccén Klick, som ju inte svämmar över av den varan.

Det är ingen dålig deal för Macho. Det trista är att läsarna får en så dålig tidning. Det mesta av innehållet håller hög klass – för en skoltidning. Uppslaget om blondiner och intervjun med soldaten Miguel har antydan till journalistisk kvalitet, resten känns som sådant man hittar på lokaltidningarnas ungdomssidor på fredagar.

Macho har ambitionen att skriva om gender- och genusfrågor på ett sätt som ska tilltala ungdomar, men det lyfter inte över elevrådsnivå.

Formmässigt är Macho otajt utan att kännas luftig och det naiva vinjett- och rubriktypsnittet är svårläst. Jag kommer att tänka på Lyckoslanten som den såg ut för några år sedan.

Det är klart att ambitionen och ansatsen är värd allt beröm. Machos redaktion har säkert slitit som djur och varit jätteduktiga.
Men varför ska just den här tidningen få Aftonbladets välsignelse? Räcker det för Aftonbladet att det finns några utländska namn och en ung bög i redaktionen och att det finns en koppling till den överallt hyllade tidningen Gringo?

Tänk om Aftonbladet projektanställt de två Machoredaktörerna och gett dem lite coachning i tidningsmakeriet. Det hade kostat en liten slant – men läsarna hade fått en bättre, och mer spännande tidning. I det här utförandet lär Macho inte bli långlivad.

Men vem är jag att gnälla? En 38-årig svennegubbe som inte direkt är nere med kidsen. Eller hur de nu säger, dagens ungdom.