Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Kanske Sveriges minst lästa blogg.
Inlägg
Kommentarer
6 kommentarer:
Läkarlegitimation kommer dock aldrig att utfärdas och nu vet jag ju inte vad en studieplats på läkarlinjen kostar ett universitet i rena resurser, men ur ett rent ekonomiskt perspektiv så verkar det vettigare att ge platsen åt någon som verkligen kan praktisera i framtiden.
Det andra resonemanget är att jag kort och gott inte kan se någon som med berått mot har mördat någon kan eller ska bli läkare. Bli vad som helst men ingenting inom vården. Patienter är så pass utsatta ändå att det inte ska handla om en persons "rätt" att bli läkare till vilket pris som helst. Det ska också kunna handla om patienternas säkerhet, deras fysiska såväl som deras psykologiska.
Jag tycker också att det vore helt orimligt att en person med den bakgrunden skulle bli läkare. Det hoppas jag framgår av min text. Det är ingen mänsklig rättighet att få jobba som läkare och av precis samma skäl som du tycker jag att en morddöd ex-nazist är diskvalifierad från läkaryrket.
Men jag tror också att våra universitetet ska vara öppna. Det här är ett extremfall, men nästa gång kanske det handlar om någon som dömts för ett lindrigare brott eller bara har dokumenterat otäcka åsikter. Hur ska man hantera dem?
Att studenten upptar en plats på en kanske dyr utbildning som inte kommer att leda någonstans tycker jag inte är något hållbart argument när det gäller universitets- eller högskolestudier. Läkarlinjen är ju ingen intern yrkesutbildning i landstingets regi, studenterna är inte anställda eller kontrakterade. Precis som efter vilken skattefinansierad högskoleutbildning som helst står det var och en fritt att börja köra taxi, starta ett plåtslageri eller hitta på vad som helst.
Det här är ju ett extremfall, det sätter ju, som alla extremfall, strålkastarljuset på hur man egentligen ska ha det. Och det framgår av din text att du tycker att det vore absurt att en sådan person praktiserar medicin. Det skulle göra min egen kommentar ihålig om jag struntade i min egen tråd från början till slut.
Man kan tydligen praktisera medicin men då inom områden som inte kräver legitimation. Jag vet inte vilka dessa områden är. Vid första vändan av det här var en av mina tankar att det i viss mån inte bara handlade om huruvida personen får praktisera eller inte utan också om den praktik en läkarstuderanden utför under sina studier. Jag vill inte behandlas av en f.d. morddömd. Allt det med att få en andra chans och allt det där. Vad som helst, men inte läkare. Jag lägger redan nu mitt liv i andras händer, jag vill inte behöva tvivla på min egen säkerhet. Redan nu är att bli "undervisad på" rätt tröttsamt och bara misstanken om att eventuellt kanske. Uppsala universitets läkarstudenter gör ofta praktik i Västmanland. Oavsett hur och när, med reell risk eller inte så ställer jag mig klart frågande. Man kan inte gärna ta ifrån någon en studieplats, det står alla fritt att studera och som du påpekar, man har rätt att göra vad man vill efteråt. Än så länge finns inga juridiska grunder att skilja någon från en studieplats p g a etiska tveksamheter.
Jag har svårt att se på det här objektivt, men det är mest för att jag är så beroende av vård och alltsomoftast, så senare tid, sjukhusvård för att klara mig.
Må vara så att man ska ha rätt till en andra chans. Frågan är om rätten till den andra chansen ska vara oinskränkt. I USA händer man ju, bokstavligen, ut sexbrottslingar. Frågan är om det hjälper. Troligen inte. I det här mycket specifika fallet, med betoning på mycket, finns det många olika dimensioner inblandade. Jag kan inte nöja mig med att socialstyrelsen inte kommer att utfärda någon legitimation SEN, hur sker patientkontakter under utbildningen? Den andra chansen, visst, men inte på bekostnad av sina medmänniskor. Du måste lämna intyg från polisregister för gud vet hur många jobb nuförtiden men inte detta. Man tog kanske för givet att den här situationen aldrig skulle uppstå.
Personen ifråga får genomgå sin utbildning, vill jag bli undersökt, behandlad etc., nej. Sedan får personen ifråga ha rätt till sin studieplats hur mycket som helst.
Men han kommer inte ut på någon praktik heller. Så vitt jag förstår stoppar landstinget honom från all kontakt med patienter. Han får enbart delta i de teoretiska delarna av utbildningen.
Men om man nu blivit dömd och avtjänat sitt straff, ska man då straffas för all framtid? Låt säga att han verkligen ångrar sig och vill göra något gott för mänskligheten? Som att arbeta som läkare t ex.
Jag tycker också att han begått en avskyvärt brott, men jag tycker trots detta att det är fel att döma en människa på nytt. OK, patienterna kommer aldrig att ha något förtroende för honom - men om han skulle visa sig vara fena på röntgenplåtar och inte har direkt patientkontakt?
Det är inte solklart för min del.
Roligt att se dina inlägg både i moderna läkare och för de äldre - läkartidningen.
Hur länge ska man avtjäna sitt straff? I detta fall handlar det inte om snatteri eller oavsiktligt mord, dråp. Denne person är dömd för att aktivt och medvetet valt att avsluta en annans människas liv. Jag anser att oavsett hur länge denne suttit i fängelse för att avtjäna sitt straff bör han inte åter få möjligheten att påverka människors liv i den utsträckning som läkare har.
Skicka en kommentar