Sommarmörker. Dags att starta eget?

Jag har inte hängt med i FRA-debatten på det sätt jag själv tycker att jag borde ha gjort. Än mindre deltagit i några protester. Får väl skylla på en kombination av chock, apati, allmän cynism och en politikerskepsis som nu närmar sig förakt.
Läser Hanne Kjöller i DN och känner samma uppgivenhet som hon. Jag hoppar runt lite mellan bloggar jag inte kommit mig för att läsa på flera veckor. Överallt samma besvikelse och ilska. Och förvåning: vad fan var det som hände?
Jag har absolut inget att tillföra i själva sakfrågan. Alliansen har klubbat en lag värdig det gamla DDR, partipiskorna är alldeles fransiga och ett antal politiker med hög svansföring har för tid och evighet gjort bort sig (inlägget Fredrik Federley skrev på sin blogg den 18 juni hade när jag kollade senast fått 753 kommentarer. De flesta är inte glada). Det mesta är bara sorgligt och ynkligt.

Alldeles uppenbart kommer protesterna att fortsätta, och allianspartiernas opinionsläge lär inte bli bättre. Frågan är om FRA-lagen blir valfråga. I vårt lilla skyddade hörn på jorden handlar politik så sällan om stora frågor som tryck- och yttrandefrihet och andra mänskliga rättigheter och så ofta om annat.

Så vad gör vi nu? Jag har som sagt inte hängt med så bra och undrar: vilka möjligheter finns att dra tillbaka FRA-lagen? Det är viktigast just nu. Kommer det räcka med att vi röstar bort alliansen i nästa val – till priset av att kanske få in Lars Ohly i regeringen? En mycket obehaglig magkänsla säger mig att ett regeringsskifte inte är någon garanti för att lagen skrotas.
Politiskt har jag verkligen ingen aning om vart jag ska ta vägen. Jag tycker själv att jag har värderingar som är väldigt mainstream och medelklass, men kan över huvud taget inte se något parti jag skulle kunna tänka mig att rösta på om det var val i dag.

Här kommer en snabbguide till mina politiska värderingar. Om någon som representerar ett parti känner igen sig får ni gärna höra av er och övertyga mig om att just ni ska ha min röst 2010.
Jag…
…anser mig vara liberal.
…vill ha ett generöst och samtidigt effektivt välfärdssystem, gemensamt finansierat men med många aktörer och huvudmän som i konkurrens med varandra driver verksamheten.
…tycker att det ska löna sig att jobba. …tycker att öppna gränser, helt fri invandring och handel är det självklara målet. På vägen dit ska vi ha en generös flykting- och invandrarpolitik.
…tror att det är dags att skrota landstingen, ta ett nationellt grepp om den allra mest specialiserade sjukvården och decentralisera resten.
…tycker att man borde förenkla regelverket för småföretagare, luckra upp LAS och förändra sjuklöneansvaret så att småföretagare vågar anställa – men också att det ska finnas effektiv kontroll för att minska fiffel och svartjobb.
…vill se en skola som tar lika väl hand om alla barn, som sätter upp tydliga mål och krav och där inte kvalitet görs liktydigt med kepsförbud.
…undrar om man inte kan spara några sista miljarder genom att skrota JAS, visserligen allt för sent men ändå.
…tycker att vanliga människors integritet väger betydligt tyngre än illa underbyggda teorier om hot mot riket och hur man avvärjer dem.
…gillar musik och mysiga hemmakvällar.

Vart ska jag ta vägen? Kom gärna med råd och förslag.
Kanske återstår bara alternativet att starta ett nytt politiskt parti. Med tanke på hur det jäser av missnöje bland besvikna medborgare i allmänhet och bland mängder av vanligtvis inflytelserika debattörer skulle det inte förvåna om ett nytt liberalt parti bildas i efterdyningarna av det här magplasket. Inte mig emot.