Riktigt jävla halt ute. Det var på håret att Chevan tog sig upp för vår ganska branta och mycket sliriga uppfart nyss. Men tack vare H:s snabba hjälteinsats med skyffel och sand så gick det. Ibland känns även huvudstadens störta kranskommun som Ultima Thule.
Vi åt en tidig annandagsmiddag hos P-I och A-C. Trevligt såklart. Pratade konfliktlösning med P-I som med sin långa erfarenhet som officer, också i utlandstjänst, har mycket tänkvärt att bidra med. Han instämde i slutsatsen att en konflikt där båda parter ser sig själva som offer – paradexemplet är Israel-Palestina – är mycket svårlöst. Men eftersom vi lever där vi lever och kan kosta på oss att själva välja när vi ska tala om sådana saker kretsade mycket av kvällen runt F, 1 år, och hans intresse för prylar med knappar att trycka på.
Kanske var vår kväll både mer lik och olik en släktmiddag i till exempel Gaza eller Kabul än vi kan föreställa oss. Ettåringar är nog lika skönt självklara över hela världen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar