Och nu ska jag kacka i eget bo. Som funktionshindrad borde jag väl göra vågen (skulle se ut det, jag är ju totalförlamad) när Föreningen Unga hörselskadade slår larm om hur svårt det är för hörselskadade att följa politikerveckan i Almedalen. På bara ett av de granskade arrangemangen fanns hörslingor och dålig akustik i många lokaler har gjort det omöjligt att hänga med i det som sägs för den som hör dåligt.
Unga hörselskadade är säkert nöjda med utdelningen i form av medieutrymme i går. Om jag inte minns fel toppade storyn Rapportsändningarna på morgonen.
Men hur stort är problemet? Det framgår inte hur många hörselskadade som finns i Almedalen, eller hur många som avstått från att åka dit på grund av den bristande tillgängligheten.
Frågan om tillgänglighet är för mig både svår och lätt. Vi tar det lätta först: självklart ska jag och andra funktionshindrade inte stängas ute och nekas att delta i det som är självklart för alla andra i samhället. Tillgänglighet är en rättighetsfråga, det handlar inte om att ”ge” funktionshindrade tillträde för att det är synd om oss.
Men är det ett rimligt krav att allt ska vara tillgängligt för alla, alltid? Det finns mängder av grupper som inte kan eller har svårt att delta under politikerveckan – föräldrar med barnvagn, folk som inte har råd att resa till Gotland och sådana som jag: kullerstenen på gatorna stänger i praktiken mig och många andra i elrullstol ute från Visbys innerstad. Detta till trots tycker jag inte att man ska asfaltera alltihop.
Handikapporganisationerna brukar dyka upp i mediernas sommartorka. Troligen har jag missat de regionala tv-nyheternas årliga svep mellan Stockholms uteserveringar: arg person i rullstol konstaterar att hon/han inte kan ta en öl på krogen X, kameran zoomar in rullstolshjul mot hög tröskel. Arg aktivist i rullstol och sommarvikarierande tv-reporter återvänder hem, nöjda med att ha skapat 90 sekunders uppmärksamhet och talat om tillgänglighet på ett sätt att folk förstår.
Och det är väl bra? Jag vet inte. Kanske är det så att vi måste sänka tillgänglighetsfrågorna till uteserveringsnivån för att någon över huvud taget ska bry sig. Den tillgänglighet som är viktig på riktigt är ju så mycket svårare att åstadkomma och diskutera. Då talar vi om tillgängligheten till arbete och egen försörjning, till utbildning och till ett liv som inte kontrolleras av försäkringskassa och kommunal ”omsorg”. Då talar vi om ett annat sätt att se på människor som är annorlunda och om ett annat sätt att tänka.
Och plötsligt blev det lite jobbigt. Kanske lika bra att räkna hörslingor och höga trösklar i alla fall.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
6 kommentarer:
vad är kopplingen mellan frågan om "tillgänglighet ska finnas överallt" och påståendet att "det finns andra grupper som inte är där för att det är otillgängligt"? Är inte säkerpå att jag följde med hur du tänkte där?
Ber om ursäkt om jag är bluddrig. Men jag är också kluven inför frågaor om tillgänglighet. Att jag inte kan besöka varenda ruin i Visby eller dricka öl på varenda krog är jag beredd att ta. Precis som att korta människor får hacka i sig att de inte ser lika bra som långa på rockkonseter. Alla kan inte förvänta sig att få allt.
Samtidigt gör det mig arg att till exempel arbetsmarknaden av olika skäl är stängd för hundratusentals människor.
Inte vet jag om du blev något klokare. Jag är som sagt ambivalent.
ambivalens är bra, det är tvärsäkerhet som är farligt. Och jag hör nog oxå till dem som inte tycker det är rimligt med utgångspunkten att allt ska vara tillgängligt för alla hela tiden. Där är vi överrens.
Men vad ska vara tillgängligt? hur ska det bestämmas? Du nämner arbetsplatser men hur är det med hem? Vallokaler? Politiska debatter? Spelar det någon roll hur många som besöker arrangemanget? Om det är en offentligt finansiserad verksamhet eller ej? Och då har vi inte ens börjat definera. tillgängligt ... så nej, du är inte bluddrig, men när man börjar skrapa på ytna på såna här frågor är det svårt att hitta tillfredställande lösningar. och jag har kanske inte förväntningarna att få ett svar heller, blev bara nyfiken på hur du såg på kopplingen mellan resonemangen ovan.
Då är vi ju överens om att tillgänglighet är både viktigt och svårt. Och det handlar inte bara om fysisk tillgänglighet, även om den är viktig - och mer eftersatt i Sverige än vad många tror.
Tillgänglighet till utbildning och arbetsmarknad handlar också om attityder. Som ju är svårare att göra något åt än ljuddämpningen i ett rum.
Bra post! Inte helt ovanligt, förvisso.
Kan inte läsa DN härifrån - vet inte varför - så jag missar angreppen på kungahuset. Tyvärr.
Jamen, det är bara folk som kackar i eget bo som är trovärdiga.
Frågan är helt eneklt vad vi ska göra för skattepengarna. Vad bidrar mest till världsglädjen? Det är svåra frågor och ska debatteras.
Men jag är så rött på att personer i min omgivning utbrister "Det måste få kosta." På grund av ett osynligt handikapp kommer jag närmaste åren tvingas pytsa ut ett par hundratusen av egna medel så jag känner mig ganska provocerad av krav på hörselslingor.
Skicka en kommentar